HeaderAD

Rulla lite hoj

Det här med cykel och framför allt att cykla. What’s up with that. Jag inbillar mig att jag vill tycka om att cykla. Eftersom så många andra älskar att cykla och det ska vara så fantastiskt härligt att rulla landsväg. Men det är så satans svårt att tycka om det. Eller så är det en megasupertröskel jag måste bestiga innan det blir njutbart. För njutbart är det då rakt inte som det är just nu.

Idag cyklade jag och Patrik. Jag ville dö redan första fem minutrarna eftersom det gick uppför. Alltså, jag gillar inte uppför. Jag är kass uppför och det bränner i benen, svetten rinner i pannan och pulsen går bananas. Efter fem minuter. Oavsett växel.

Lägg sedan till den dödsångest som infinner sig så fort man sätter sig på en cykel på en trafikerad väg. Adrenalin och hormoner slår i taket och man har aldrig varit så säker på att man kommer att dö av en eller annan anledning som man är där på cykeln.

Försökte tänka positivt. Jomen, det här är kul och mysigt. Och ja, lite bättre blev det när jag blev varm och vi fick lite mindre uppför och mer på platten eller utför. Jag gillar utför. Då kan man cykla snabbt utan att det är det minsta jobbigt.

Efter 12 km började fötterna domna och värka. Trots nya supersköna skor med minimalt tryck på foten. Cykling är kul, alla dagar. Och sedan blev det visst uppför igen och jag försökte få med mig så mycket fart jag bara kunde från utförslöpan innan. Vilket räckte sisådär en tiondel av backen. Sedan är det öken igen.

När vi rullar snabbt och det är lätt att cykla är det lite roligt. När det går tungt är det oändligt tråkigt eftersom jag känner mig svag och oduglig.

Sista milen hinner jag tänka tusen fula tankar om hur vidrigt det är att cykla när det ömmar i ryggslut, ben och nedre regionen. Det känns som att cykling är en konstant kamp. Som en konstant stress där man hela tiden ska trampa för kung och fosterland. Annars har man inget på cykeln att göra.

Det positiva jag tar med från cyklingen är sällskapet. Det var oklanderligt och eminent, precis som alltid.

Har jag nämnt att jag en gång i tiden avskydde att springa? Tänker att det kanske är samma sak med cykel. Kanske.

Liknande inlägg

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

X
X