En vacker kväll i mitten av april dammade jag av våtdräkten och rotade fram alla swimrunpryttels. Det hade blivit dags för årets första swimrun och med mig hade jag min vapendragare Patrik som i sin tur gjorde sitt första swimrunpass ever.
Blev snabbt påmind om att det tar oceaner av tid att kitta på sig allt men efter en och annan ocean hade passerat så var det äntligen dags. Vi tassade lugnt och försiktigt längs Rönningesjön i Täby och hittade ett ställe att kliva i. Tog ett djupt andetag då jag visste att det skulle bli kallt eftersom islossning skett bara någon vecka tidigare. Överraskande nog var det betydligt mer hanterbart än jag föreställt mig.
Patrik hade tydligt deklarerat innan passet att han minsann inte skulle doppa huvudet. Det tog dock inte lång stund innan han lekte dopping. Väl på land gick han över till att leka fullast på festen pga den yrsel som han fick av det kalla vattnet. Vi insåg att vi måste utrusta honom med öronproppar framöver.
En annan finding efter att ha trasslat i vass och diverse snår är hur fantastiskt roligt swimrun fortfarande är. Ibland tänker jag att jag kanske har ledsnat lite och tappat glöden. Men väl i superwomandräkt och busig swimrunframfart så hittar jag alltid tillbaka till glädjen.
Nu ser jag fram emot både ÖtillÖ Utö Sprint (med min kollega Peter) och ÖtillÖ Utö (med Patrik) om ett par veckor. Nu är säsongen igång.