HeaderAD

Utö sprint 2018

Nu när jag avhandlat dramat på söndagen då ÖtillÖ Swimrun Utö ägde rum så vill jag backa bandet till lördagen. Detta för att dyka ner i min allra första sprint-tävling, ÖtillÖ Sprint Utö.

Redan i höstas bestämde jag och min kollega, Peter, oss för att köra Utö-sprinten tillsammans. Peter har tidigare kört den långa varianten och även några andra långa swimrunlopp så vi hade bra koll på vad vi behövde ha med oss i form av prylar. Någon månad innan loppet körde vi ett kortare utrustningstest för att måtta in hur lång lina vi skulle ha samt vilket tempo vi skulle simma i.

Integrera Amphibians gör sprintdebut

Solen skiner och jag svalkar mig genom ett dopp i hamnen innan vi knatar in i startfållan. Det är sjukt kallt och jag fasar för vad banan ska erbjuda. Väl på plats i fållan hänger förväntningarna i luften och alla väntar på att startskottet ska ljuda. En spaning är att många lag står och trycker längst bak i startfållan (vilket kan jämföras med den trängsel som World Series-loppen istället har längst fram i samma fålla).

Målet för dagen är att ha en bra dag och ta oss runt och njuta av naturen. Vi behöver dessutom inte tänka på några cutoffer eftersom sprintloppen inte innehåller några sådana. Bara tuffa runt och ha det bra, med andra ord.

Starten går och enligt uppgift av utsänd hejarklack så springer vi både fortare och längre fram i startfältet än vi har uppgett att vi ska göra. Vi svischar upp för backen mot Värdshuset och tar oss ner mot campingen där första simsträcka är. I sprinten tillåts man ha lina från start och vi tar oss tid att koppla ihop oss innan vi går ner i grytan med simmande lag. Vi håller långt ut åt kanten och när den långgrunda stranden äntligen ger oss utrymme så simmar vi och det känns härligt och inte särskilt kallt. Peter ligger först och gör ett eminent jobb i att navigera oss framåt. Känslan är dessutom att vi simmar riktigt bra och simmar om ett helt gäng medtävlanden.

När vi kliver upp på Ängsholmen är jag glad att vi är igång. För mig tar det alltid ett gäng kilometrar tills kroppen har fattat galoppen och kan tycka att det är kul. Vi låter linan sitta i och på så sätt kan Peter dra mig även på löpet. Just denna sträcka är ett hav av ljusgröna toner och vi snirklar fram på stigen. Ner i vattnet och vidare mot stora ön igen. Här ligger det lite båtar i hamnen och det är inte helt lätt att se vart vi ska gå upp. När vi kommer fram möts vi av många glada hejarop från vår personliga hejarklack och en vätskestation där vi tar någon mun vatten innan vi drar vidare. Lite grusväg innan vi kommer in i skogen vid Ryssugnarna och åter tar sikte på Ängsholmen. Nere vid vattnet står Patrik och Fredrik och ropar glatt och varje gång vi möter någon ur gänget som är ute och hejar längs banan så ökar energin ett snäpp.

Vi simmar och springer bra och det känns som att vi är stabila och tuggar på i ett bra tempo. När vi når Gruvbyn väntar en längre löpsträcka till Fårskär. Här går det en del uppför men när jag ligger i lina bakom finns aldrig optionen att vika ner sig och gå. Peter är som ett litet pålitligt ånglok.

Efter 2750 m är det superhärligt att få simma och jag studsar glatt ner i vattnet. Hittills har vattentemperaturen varit dräglig. Här känns det som att någon dumpat en bit av ishavet. Satan i gatan vad det är kallt. Och simsträckan känns dessutom lång. Sannolikt pga kylan.

Vi tar oss upp och petar i oss lite vatten innan vi ger oss ut på en knapp två kilometer lång löpning ner till Barnens bad. Jag är lite småtrött men försöker hänga på efter bästa förmåga när delar av hejaklacken dyker upp och ger ytterligare en energiboost.

När vi kliver ner i det otroligt långgrunda vattnet så gör vi det i tron om att det är näst sista simmet. Det visar sig att arrangörerna missat en sträcka på både karta och i tid-och avståndstabellen. Vi får således både en bonuslöpning och en bonussimning. Sista löpningen över Tallholmen har jag noll ork kvar i benen och jag får känslan av att Peter får släpa på mig.

 

När vi går i för sista sim ser jag att ett mixlag ligger precis före oss och hinner tänka att jag inte har något kvar att ge i en eventuell spurt. Men det har man alltid och när vi kommer upp och får spaning på det andra laget som redan är ute i geggan och springer så ökar vi och drar förbi. Vi fortsätter öka och det finns inte på kartan att vi låter laget plocka tillbaka den placering vi just snott åt oss. Vi kommer i mål på tiden 1:52:31 och kniper en 11:e plats av 30 lag.

Stort tack till Peter för en rolig och utmanande dag och för att du delade upplevelsen med mig. Vill även tacka våra fantastiska supporters och alla funktionärer. Ni rockar!

Liknande inlägg

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

X
X