Första inlägget, prestationsångesten är ett faktum.
Ligger just nu på ett hotellrum på Kreta och funderar på hur man gör det här egentligen? Hur presenterar man sig själv på ett fint sätt? Utan att det låter klyschigt och opersonligt. Jag är ofta rätt duktig på att censurera mig själv för att det ska låta bra, inte nödvändigtvis bättre men bra iaf.

Min tanke här är att inte censurera, utan att berätta om känslor och löpning och allt vad det innebär för mig. Inte tänka så mycket utan bara skriva. Nu är ju löpning väldigt ofta förknippat med lycka för mig så ni ska nog slippa stå ut med alltför mycket depp 😉

Så vem är jag?
Tös på 33 år, bor i Höga Kusten med 3 hundar (2 vildar och en pensionär). Ägnar min lediga tid åt löpning, skogshäng, fiske, kaffe och hundarna. Har världens bästa jobb som personlig assistent, jobbar 7-8 dygn på en månad och har massor av tid till skogen och hundarna.

Har alltid varit klumpig, var lätt sämst på gymnastiken i skolan, och med dessa känslor i ryggsäcken så har jag nog aldrig trott att jag skulle kunna springa, även om jag i hemlighet har drömt om det länge. Idag är det så fantastiskt att jag vet att jag klarar det, började springa i april 2017 och när jag några månader senare klarade av att springa 75 min nonstop var känslan himmelsk.

Och ännu finare när jag första gången sprang 10 km, längs Högakusten leden dessutom (för er som inte vet är den rejält kuperad). Målet är att ta mig ut på en tävling i år, inte för att vinna utan för att uppleva. Och egentligen är det väl det traillöpningen handlar om? Upplevelsen 😍🌲

Well. Det var allt för mig denna gång. På återseende snart 😊