Sprang jag fel.. blev lerig och förbannad. Hann ta igen mycket tid och ha bra fart under benen och bli lycklig igen innan det var dags att gå i mål! Mycket kan hända i Åkulla bokskogar på Bocksten Trailrun, här kommer min upplevelse från loppet.
Det var 19 grader i luften, lagom vind som fläktade och lagom mycket sol. Det var sådär lagom perfekta förhållanden för löpning som det bara kan vara under svensk sommar.
Det var lördag förmiddag och första dagen i juli månad. Vi stod på en fiktiv startlinje på en asfaltsplätt någonstans djupt inne i Åkullas bokskogar. Starten gick! Jag hade bestämt mig för en lugn start. Min plan var att dela in loppet i 5-kilometers etapper, där varje 5-kilometerare skulle gå snabbare än den dessförinnan. På så vis skulle jag tvinga mig själv att springa långsamt i början och ha krafter kvar ända till slutet!
Planen gick bra i 5 km, men på kilometer nummer 6 sprang fel i de djupaste av Åkulla bokskogar. Missade en snitsel och fortsatte på en grusväg som jag inte skulle ha fortsatt på. Men jävlar vad det inte gjorde någonting. Förutom att jag till slut i mål hamnade en eller två handfulla placeringar längre bak än vad jag borde ha gjort, ser jag bara positivt på att jag fick en extra kilometer i benen i de härliga halländska bokskogarna.
Efter min missorientering blev jag givetvis het på gröten och lät benen löpa fritt, flög fram på stigarna med högt adrenalinpåslag. Humöret gick från arg och besviken till taggad och revanschsugen! Jag plockade placering efter placering och njöt av stigarna och naturen. Det är inte alltid viktigt med placering och tider, jag genomförde loppet så bra jag kunde med en kilometer extra löpning i benen. Det blev en oviktig placering i loppet och fantastisk löparupplevelse!
Men loppet går nästa år igen, då kommer jag tillbaka fort som fan och tar revansch (utan att springa fel)! För visst vill man ju också placera sig bra när man kan..
