I mitt vardagsrum ligger en bok. Titeln är ”99 Drömmar”. På ena sidan ett uppslag fyller du i en dröm. Den kan vara hur stor eller liten som helst. Boken ger dig möjlighet att reflektera över varför du vill utföra aktiviteten, om du vill göra den på egen hand eller tillsammans med någon och i så fall vem, och vad du behöver planera/fixa för att få din dröm att bli verklighet. Den andra sidan på uppslaget fyller du i då du har utfört din dröm – hur blev det? Hur kändes det? Rätt använd kan boken bli en spark i rätt riktning. Fånga tanken av vad du drömmer om, se till att dröm blir verklighet, och stanna i känslan/tanken en stund innan du springer vidare.

Den där boken ska ju egentligen inte behövas kan jag tycka, men jag upplever att vardagen snurrar på i ett galet tempo. Utöver allt det där som hör vardagen till upplever vi ju en massa saker, men reflekterar vi någonsin över dem? Jag känner i alla fall att jag kan bli bättre på det. Och därför ligger boken där i mitt vardagsrum.

Att planera är, tycker jag, är en stor härlig del av att utföra något man tycker om. Jag myser när jag kikar på kartor inför ett långpass, funderar över packning och energi. Jag älskar att planera en aktiv semester och läsa på om de olika möjligheterna att göra spännande saker. Det är roligt att planera! När man väl kommer dit. För där är ju första tröskeln. Jag säger ofta ”jag skulle vilja…”, ”tänk vad mysigt det vore att…”, ”när vi är lediga borde vi…” Men så kommer jag inte till skott?! Boken ska hjälpa mig göra just det, att komma till skott och inte stanna vid en härligt drömmig tanke. Boken ska få mig stanna upp, fundera över de där små sakerna som jag längtar efter, och låta mig planera och utföra dem. Inte som ett måste, utan som en medveten handling för att jag vill, för att jag mår bra av det. Det behöver ju inte vara stort och svårt att skapa lite guldkant, men för att det ska bli av måste det ju in i det där snabbt snurrande hjulet som kallas tid. Annars går dagarna. Och veckorna. Och åren. Det kan låta precis hur klyschigt som helst, men det är f*n viktigt att leva medan man lever!

Under 2018 tog vi farväl av en familjemedlem som efter en tids sjukdom lämnade oss på tok för tidigt. När sådant händer så blir det så vansinnigt tydligt att man inte ska vänta med att göra det som man längtar efter, det som man drömmer om. Nu är nu, vad som kommer sen vet vi inte.

Boken ligger i vardagsrummet, men den är inte min. Alla i familjen får fylla i den. För hur härligt är det inte att dela drömmar, att hjälpa varandra göra det där som ger en energi för stunden och kan bli minnen för livet. Först ut – sluta prata om hur mycket vi gillar att vakna i ett tält. Bara gört! Imorgon blir det inte slentrian-taco-middag (som också kan vara mysigt såklart). Det blir öppen eld, frusna fingrar och kura ihop i en sovsäck.

Nytt år. Nyss var det 2018, nu är det 2019. Jag ger inte några nyårslöften, men jag ska banne mig bli bättre på att jaga fatt i mina drömmar. Och jag ska leva. Jisses vad jag ska leva! Och känner jag mig själv kan det tänkas att ett bergslopp hamnar i den där boken inom kort…

Vad är din dröm just nu? Oavsett vad den är så önskar jag dig just det.

Gott Nytt År, alla härliga löpare.