Jag älskar traillopp! Jag blir glad och pirrig när jag tänker på roliga lopp som jag har framför mig. Kanske inte precis innan start, då är jag nervös och lite orolig för hur dagsformen ska vara, men efter några kilometer när kroppen blivit varm, klädvalet känns behagligt och skorna fäster som de ska, då njuter jag något enormt. Jag ska berätta varför!

5 anledningar till att jag springer traillopp:

1. Äventyr! Det är spännande att komma till nya platser och springandes upptäcka dem. Nya typer av natur, nya berg, dalar och skogar. Lopparrangören har naturligtvis valt ut de allra finaste miljöerna för oss att springa i, de jobbigaste, de lerigaste, de mest spektakulära platserna i omgivningen för att vi ska hänföras och förundras och vilja komma tillbaka. Traillopp är därför ofta väldigt vackra lopp.
   

   

2. Gemenskap. Medlöparna är lika intresserade av naturen och de fina omgivningarna som jag! Ju längre ett lopp håller på, desto mer sociala blir vi. Våra lager skalas av och vi blir mer äkta. Vi pratar och peppar varandra, säger positiva saker som ger både mig själv och medlöparna extra kraft. Vi tävlar sällan, vi lyfter varandra.
   

   

3. Lite jävlar-anamma. Jag tar i lite extra. Jag är varken snabb eller ovanligt uthållig och kan vara bekväm när jag springer mina vanliga träningsrundor. Därför anmäler jag mig gärna till utmanande traillopp där jag vet att jag kommer att behöva ta i ordentligt för att komma i mål. Krävande på olika sätt som distans, terräng eller årstid. Det är skönt att gräva i sin inre kraft, att bli ursinnigt trött, uppgiven och ändå fortsätta för att jag kan lite till.
4. Motivation. Det är bra för mig att ha lopp att träna till. För att vara så väl förberedd som möjligt för de krävande loppen motiveras jag till den vardagliga träningen. Jag motiveras till att springa under hela året, i alla väder och jobba med motståndet som finns regniga, mörka och kalla dagar. Det behöver inte gå fort eller vara långt, men att ha kontinuitet i löpningen håller mig skadefri.
   

   

5. Belöningen. Känslan efteråt. När träningen är gjord, loppet sprunget och målet nått. Den känslan! Att klara av en utmaning i distans eller tid. Att känna sig stark och lycklig bara på grund av min egen kraft. Det är fantastiskt. En självkänsla som jag kan bära med mig i andra sammanhang och i andra sorters uppgifter i livet.

När målet är nått vill jag vila lite i min prestation. Njuta av upplevelsen, glädjas över allt som gick bra och lära mig av det jag gjort fel. Alltid lär jag mig nya saker som kan förbättras i träningen eller energiupplägg under lopp. Sedan siktar jag mot nästa utmaning som just nu är Kullamannen Trail och Dödens Zon i början av november. Ännu ett område som jag aldrig har sprungit i tidigare, 22 km med 1000 höjdmeter så det gäller att hålla i backträningen!

Vill du läsa mer om mina senaste lopp har jag skrivit om 2XU Idre Fjällmaraton och om Icebug Xperience West Coast Trail, två makalöst vackra traillopp!

Vilka lopp längtar du efter?