Blev i veckan återigen påmind om att jag har ett par tåskor liggandes i garderoben. Där gör de ju ingen nytta så de fick följa med ut till stigarna vid stugan i helgen.
Tåskorna är från Vibram, modellen är KSO som är en av deras första FiveFingers, en klassiker i de här sammanhangen. Funkar bra att köra utan strumpor i dem men valde av bekvämlighetsskäl att "vaddera" upp lite med en tåstrumpa från Injinji.
Att det är Vibram betyder också att skorna har en sula med deras gummiblandning. Det borgar för bra grepp, även på hala spänger.
På mjuka stigar är det grymt skönt att tassa fram som en indian genom skogen med dom på fötterna. Om eller när jag köper nya barfotaskor så skulle jag välja bort just tåmodellen, åtminstone för skogslöpningen. Både en och en annan gång slår man ju i antingen en sten eller en rot med tårna. Då är det lite tryggare när man har tårna tryggt samlade inuti en hel tåbox...
Känns att hösten är väg nu. Älskar färgskiftningarna rött, gult och rostbrunt på träd och ormbunkar, roligare än 50 nyanser av grönt. Luften blir sådär syrerik och tung av jordlukten.
Skogsväg med vassa småstenar var/är nog det värsta för den här skon, åtminstone för mig. Sulan är inte jättetjock och jag har fotsulor som en äkta ömfoting. Använder man dem lite mer frekvent tror jag nog att man blir mer van, precis som barfotabarn.
Finns en del skrivet om fördelarna med att springa med barfotaskor, tänker inte dra dem här. Finns inte överdrivet med forskning och upplevelser är alltid subjektiva. En del gillar det och tycker att det funkar för dem, bra där. Jag ser det som ett komplement och avbrott i den vanliga löpningen (kanske tyvärr därför jag glömmer dem från tillfälle till tillfälle).
