Så var det då dags, loppet som jag sneglat på i 4 års tid, ända sedan Shane Ohly först skrev om sina planer för ett 400 km långt "Expedition race" genom de Skotska högländerna. För ett år sedan gick anmälan in och sedan har det varit in lång väntan och långa försök att få upp träningen till den volym som man egentligen skulle behövt. Försök som inte lyckats särskilt bra och som antagligen skulle komma att påverka en hel del negativt under dagarna i Skottland visade det sig.

Fredagen den 18 maj, dagen efter min 58:e födelsedag, flög i varje fall jag och Henrik Ortman iväg till Skottland och efter en lång resdag med flyg och bussar så var vi till slut framme i Fort William, centralorten i de nordvästra högländerna. Starten var på söndagen men vi ville ha en hel dag på plats för att komma i ordning, ta det lite lugnt och dessutom var halva lördagen vikt för kit check, info-möte och gemensam middag. Fler och fler löpare strömmade in i stan och vi började redan lära känna många nya ansikten från hela världen. En värld som inte är så stor, bl.a. träffade vi Miguel från Spanien, som pratade svenska, är gift med en svenska och med svärföräldrar som bor i Västerås, 300 meter från mig!!!

Solen sken hela lördagen och vädret var precis lagom somrigt, inte alls det Skottland man väntat sig, men på söndagen när det var dags för start låg molnen tunga och det blåste lite småkyligt. Ett mera normalt Skottland välkomnade oss till en mäktig upplevelse, nu väntade 400 km till fots under 8 dagar från Fort William ända till Cape Wrath, det brittiska fastlandets nordvästra hörn. Det skulle bli många upplevelser, mäktiga vyer, mycket smärta, mycket glädje och otroligt mycket gemenskap. För att inte bli allt för långdragen så får denna race rapport bli i några delar.

Första dagen: Fort William - Glenfinnan, 37 km och 500 hm

Vi börjar med en mjukstart första dagen för att komma igång, en riktigt kort dag med bara 37 km och dessutom den längsta vägsträckan på hela loppet, med asfalt första milen och sedan grus- och körväg ytterligare en mil innan vi skulle upp i dagens enda lilla bergspass. Vi skeppas över Loch Linne med en liten färja i omgångar och välkomnas på andra sidan av en säckpipa, lite mäktigt.

Det blev en timmas väntan innan alla var över och gruppfoton var tagna, men sedan var vi i väg, bara att sätta igång att springa. Vi tog det riktigt lugnt, det var ju några kilometer framför oss. Jag sprang tillsammans med Henrik i lugn men stabil fart, med gång i alla uppförsbackar, även de små redan från början. När vi kommit upp i bergspasset märkte jag att Henrik var klart piggare så han fick dra vidare i sitt tempo, jag tog det lite lugnare. Hann dock inte långt förrän jag kom ifatt Clare från Calgary och fick någon ny att prata med resten av vägen in i mål. Lite så var det mest hela tiden, nästan alltid någon som höll lagom lika fart just då, bara att göra sällskap ett tag, så länge farten var OK.

Kom snabbt fram till första campen i Glenfinnan, redan efter 4.06, med en snittfart på 6.15 trots lite bergslöpning. Det skulle visa sig att detta blev enda dagen med nära 100% löpning, snittfarten alla andra dagar blev nära den dubbla, ibland mer, men det återkommer jag till. Nu var det dags att ta hand om blöta fötter, skölja av sig i ån bredvid, få på sig torrt, få i sig mat och fly undan knott och duggregn. In i vårt tält för en första natts sömn, denna gång under "Harry Potters bro". Nu gällde det att vila, för i morgon börjar allvaret och väderprognosen ser utmanade ut.

Precis som loppets första dag får det här bli en liten mjukstart i bloggen, i fortsättningen är det på allvar "Highland Realisation"