Ingen har väl missat att Kullamannen har gått av stapeln under helgen?
Det finns ett schema, en önskedröm där den stora finalen är UTMB 2020 men det kräver ju lite tur i lottdragningen. Ett steg i den planen är att ge sig på den klassiska och mytomspunna distansen 100 miles! Det har inget att göra med de poäng som lottdragningen kräver utan mer för att lugna själen med att distansen har gjorts någongång innan, ett minst lika viktigt steg med andra ord. Tidpunkten hade kunnat vara bättre men kommer den någonsin bli perfekt? Med en 2.5-åring hemma så kommer det dröja många år innan jag slipper att få hem pest efter pest, känslan av att ständigt ha någon äcklig bacill i mig kommer finnas länge men det är bara att gilla läget och göra så gott det går.
Nästa års tävlingssäsong såg faktiskt riktigt trevlig ut redan innan men nu har den spetsats till en aning med en riktigt tuff avslutning.
Det blir en återkomst till Gran Canaria och ett nytt försök att ta sig hela vägen till startlinjen för TransGranCanaria. Med en ny bansträckning med start i Las Palmas istället så blir loppet aningens längre och mäter nu 128km med 7500 höjdmeter att klättra.
Jag hade sen oväntad tur i lottdragningen för Lavaredo Ultra Trail men jag tackar för chansen och hoppar på tåget för ännu ett varv på 120km runt den charmiga staden Cortina. Ett bra sätt att fira midsommarafton på tycker jag.
Svenska fjällen kommer också få sig ett besök då en resa till Idre och 2XU Idre Fjällmaraton finns inbokat. Även om mitt blodhostande lopp detta årinte är något för historieböckerna så uppskattade jag verkligen bansträckningen och det tuffa underlaget. Har du chansen att testa så kan jag verkligen rekommendera detta lopp.
Sen ska draken dräpas! Och det vore väl dumt att inte ta ett av de tuffaste 100 miles-loppen som Sverige har att erbjuda? De många varven på TEC och BRR lockar helt enkelt inte men ett par stycken på Kullaberg kan jag acceptera även fast jag i det stora hela ogillar varvbanor. Jag begriper också att loppet börjar på riktigt efter 80km när det blir dags för dessa varv. 22 kilometer och 1000 höjdmeter per varv är inget man skämtar bort men vad vore livet utan ordentliga utmaningar?
