Jag har insett att jag aldrig kommer att bli en riktigt vass löpare, av flera anledningar, men största hindret är att jag inte vill ha den "optimala löparkroppen" till vardags. Jag skulle dock vilja få ha den kroppen en sommar, bara för att få testa på hur det känns och få köra tävlingar med den.

Hur är då den perfekta löparkroppen? Efter att ha tittat på de mest framgångsrika atleterna inom uthållighetslöpning, oavsett om det är skyrunningultror eller bara vanliga stadsmarathons, så har de minimal med "extravikt" på kroppen. Det säger sig självt att andelen kroppsfett är låg, men de har heller inte speciellt mycket till muskelmassa. Tillräckligt med muskler för att orka springa uppför en bergsvägg och bränna av sådär 1000 höjdmeter i ett nafs, men inte muskler för att kamma hem en pokal i en fitness/bodybuildingtävling. Anledningen är rätt enkel; muskler väger och inom löpningen har kroppsvikten en rejäl inverkan på prestation och resultat.

En så låg kroppsvikt som möjligt, med rätt så låg fettprocent, men ändå tillräckligt med muskelstyrka utan att släpa på för mycket muskelvikt verkar vara den optimala formulan. Jag läser om framgångsrika manliga atleter som är 180 cm långa och väger knappt 60 kg.

För min del så finner jag inte den typen av kropp estetiskt tilltalande, inte på mig själv i varje fall. Alla har olika smak, men jag har i mer än halva mitt liv varit rätt liten och tanig och jag gillade inte den känslan eller responsen jag fick från omgivningen. Jag tilltalas mer estetiskt av en "sprinterfysik". Mer muskelmassa och muskelvolym, överlag en starkare kropp som jag har nytta av utanför löpningen. Jag vill kunna dra 200 kg marklyft och jag vill kunna arbeta hårt fysiskt på min fritid. Det kräver muskelmassa och en tyngre kropp. Rent krasst så ju bättre det går för mig på gymet och ju mer muskler jag bygger på mig, desto sämre löpare tenderar jag att bli som det är nu.

Kroppsvikten har stor inverkan på löpningen. Har genom åren sett lite olika tabeller och för någon som mig, så verkar -10 kg kunna innebära en förbättring på milen med mellan 3-4 minuter. Faktum är dock att utöver själva tidsprestationen, så känns löpsteget lättare när man väger mindre, det blir enklare att bibehålla kroppshållning över löptid, knän och ligament tar inte lika mycket stryk mm.

Jag önskar att det hade varit tvärtom, att muskelmassa varit lättvikt och jag hade kunnat bygga en snygg, stark och grym kropp som bara susat med lätta steg över skogsstigarna. Nu är det inte så, utan jag får förhålla mig till att bli omsprungen av män på 180 cm med 61 kg kroppsvikt som bara susar förbi mig. I gengäld så känner jag att ju mer muskler jag får, desto bättre fungerar metabolism mm och styrketräningen i sig ger påslag på hormoner som testosteron, vilket jag upplever en positiv effekt av rent mentalt. Jag känner mig sundare nu mot för när jag själv vägde 60 kg på 180 cm en gång i tiden.

En parentes som jag reagerat lite på är att forskningen påvisar att effekterna av ultralöpning inte är helt så balla;

https://www.frontiersin.org/articles/10.3389/fphys.2018.00634/full

https://www.scitechnol.com/peer-review/chronic-low-testosterone-levels-in-endurancetrained-men-the-exercise-hypogonadal-male-condition-7DNx.pdf

Jag börjar faktiskt tro att ultralöpning i terräng är mest bara till för ens ego, medan den bästa fysiken vi kan få hälsomässigt är att backa tillbaka lite, skippa 120 km långlopp i berg och istället fokusera på att promotea bergs- och traillopp mellan 2-5 mil.