En ny utmaning- det är nog den bästa benämningen på situationen just nu. För det känns som en utmaning. Från att vara en person som gillar att köra skiten ur sig så handlar träning nu för tiden helt och hållet om att behålla. Det går liksom inte att toppa formen just nu. Det blir inga personbästa. Låter kanske jätteskönt och anledningen är ju rätt ok om man säger så. Men ändå- psyket hänger inte alltid med. Man VILL. Man vet att man kan, bara inte just nu…. Jag tror vi alla känner igen den där känslan av att man är lite dålig. När det inte går som man vill eller man orkar inte den där sträckan som brukar vara så lätt. Då hänger iaf inte min hjärna med i varför det kanske går dåligt. Den registrerar mest att det gått dåligt. Sen att kroppen säger ifrån av en väldigt bra anledning det verkar den inte riktigt greppa. Det får jag sitta och intala mig själv sen efteråt. Eller så blir liksom pepp- snacket till ett mer " insiktssnack " där jag måste få mig själv att förstå att det kommer kännas annorlunda, det är bra hur sakta det än må gå. Det är acceptabelt att korta ner banan.
Men det är ju så mycket att tänka på, hörrni! Benböj- helt ok. Sumosquats- not so. För man ska tydligen inte stå så mycket bredare än axelbrett för det kan annars göra något med bäckenet. Löpning funkar men helst ska man inte göra så mycket av det heller. Det brukar sägas att man ska träna som vanligt och är du van löpare så ska du nog kunna fortsätta som vanligt. Men min oro kommer in i att alla leder har mjuknat och vad löpning kan göra- hur van man än är, ja det är att det även då kan hända något med bäckenet. Sedan är jag väldigt rädd för att jag ska göra något med mina knän eller liknande som jag inte kommer märka nu, men som kommer ge mig men senare i livet.
Det positiva med hela den här erfarenheten är just att jag får en mer förståelse och ser mer det positiva i att göra övningar långsamt och noga, att se till att stärka och sträcka ut muskler för att förebygga skador. Att göra övningar som man kanske just då inte tycker gör så mycket men som man i efterhand kan känna har gjort nytta, de där djupsittande musklerna som man kanske inte alltid annars kommer åt. Jag börjar även finna ett sug efter att bli mer påläst och kanske i framtiden kunna sprida mer kunskap om detta. Det finns hyffsat med info om gravidträning och mammaträning men det kan bara bli bättre. Det finns så många kvinnor som inte gör någon träning alls. Dem måste vi fånga upp. För träning handlar inte enbart om att bli av med överskottskilon eller att bli en vältränad, snygg mamma. Det handlar om att känna sig stark i kroppen.
