Ännu ett år har snart passerat. Nu upplever jag precis det som ”de vuxna” tjatade om när man var barn. ”Tiden går så fort”, ”åren susar förbi”, ”ta tillvara på tiden för åren går snabbare och snabbare”… Jag kan inte fatta att vi precis har haft julhelg. Är det typ inte augusti? Eller mars? Vad hände?
Jo, ganska mycket hände. Året 2016 fyllde jag till max. Utöver mitt jobb som miljöingenjör, så har mitt brinnande engagemang även lett till att jag pluggat en del. Jag har läst Informationsdesign och Miljökommunikation, men även Hälsopedagogik och jag kan numer även titulera mig Certifierad Trailledare. Jag deltog i Adventure Academy som förutom att det kryddade min vardag med små äventyr även gjorde att jag fick möta och lära känna fantastiska människor som inspirerar mig på så många sätt. Jag har fortsatt delat den glädje som träningsgruppen hemma i byn visar varje vecka då jag utmanar dem att testa sin styrka, explosivitet och uthållighet i olika typer av pass. Jag har dragit igång cirkelfyspass på jobbet, och tack vare det lärt känna kollegor i organisationen som jag annars inte skulle mött. Och kampanjen med ”kom-igång-passen” som jag körde vet jag resulterade i åtminstone två inhandlade gymkort och en nytänd gnista för träning och sin egen hälsa. Under tio veckor engagerade jag koncernen i en veckoutmaning, där jag varje vecka presenterade en övning som man kan göra vid sin arbetsplats, en möjlighet att bryta stillasittandet, och enskilt eller tillsammans med sina kollegor utföra en övning som tog max ett par minuter av arbetsdagen, men bjöd på rörelse och en hel del skratt.
Och så har jag såklart sprungit en del. I ett gnistrande vackert vinterlandskap i min hemstad Boden, upp och ner på Håleberget för att reka inför Trail Och Mustasch som vi i Bergslöparna arrangerade för andra gången i april, härliga långpass längs med Bruksleden i Västmanland, korta må-bra-pass eller intervallpass på hemmarundan, i alla väder och i dagsljus och mörker, bland glada löpare på Bagheera fjällmarathon, på klippor med fantastiska vyer på Västkusten, längs med den galet raka vägen till, eller från, jobbet och till och med iklädd våtdräkt under min första swimruntävling. Och såklart – höjdpunkten av årets löparuppleveler – sommarens äventyr i fantastiskt, galet, magiskt vackra Dolomiterna.
Jag är fantastiskt tacksam när jag ser tillbaka på året. Träningen har långt ifrån alltid gått som planerat, och jag har faktiskt tränat mindre än jag brukar i år, då jag oftare har tränat andra än mig själv. Jag får sådan energi av att få bidra till rörelse och en aktiv livsstil. Team Nordic Trail startade upp i Västerås i våras, och jag är en av ledarna som varje tisdag möter ett härligt gäng som tar sig an alla intervaller, backar och alla tokiga utmaningar vi ger dem med ett leende. Jag är tacksam, inte över egna prestationer, utan över alla fantastiska prestationer som jag sett under året, som jag fått förmånen att vara med och dela. Jag är tacksam över att, trots att stillasittandet och de negativa hälsoeffekter som kommer med det ökar i vårt samhälle, så ofta få träffa människor som fattat hur viktigt, bra och roligt det är att se till att ha mycket rörelse i vardagen. Som tränar för att orka, för att vara smärtfri, för att kunna uppleva saker!
2017 har jag lovat mig själv att inte fylla kalendern till max. Jag vill kunna öka den egna träningen utan att det minskar på tiden med familjen, som alltid är det absolut viktigaste för mig. Jag ska fortsätta göra saker som ger mig energi, omge mig av personer som delar energi, inte tar den. Jag ska skratta. Träna för att må bra. Fortsätta att uppleva naturen med löparskor på fötterna. Jag ska leva!
Och så ska jag blogga! Häng med!
