Endorfiner.

En dag.

Idag är en sådan där dag när endorfinerna verkligen gett sig till känna. Har grubblat ett tag på något att skriva om, men har inte känt att jag haft något som gett inspiration att skriva om riktigt. Och om jag inte känner lust att skriva så tvivlar jag starkt på att någon vill läsa. Senaste tidens löpning har inte direkt varit superinspirerande heller, mestadels löpning på band eller backintervaller med stavar.

Har haft några tunga veckor. Med en mamma och en hund som är sjuk så har energin varit lite upp och ner. Minst sagt.

Men så kom dagen idag, torsdagen den 22a. Med en sol som strålade som aldrig förr, 10 minusgrader hemmavid (men så har vi det alltid kallare här nedanför berget). Jag och sambon packade för lunch ute i det fria och styrde kosan mot en mysig sjö för koll av isens tjocklek och lite korvgrillning.

Och när vi kommer fram avlöser bröstkorgsexplosionerna varann. Det är så sagolikt vackert. Och så magiskt mysigt. Jag kan inte med ord beskriva lyckan i min själ över att kunna njuta och må fint över något så enkelt som naturen.

Motigt.

Efter våran fina lunch och förmiddag ute så kommer jag hem. Inser att på dagens agenda står det 1 timme och 10 minuters löpning. Oinspirerad som få. Kändes mest jobbigt att masa mig ut, funderade på att ta det till kvällen istället men insåg att då skulle det bli på grusväg eftersom min pannlampa är lite för kass för trail sådana gånger.

Så jag sparkade mig själv i rumpan och bytte om. På med klocka och pulsband och iväg det bar…

…På världens härligaste löprunda. Så jäkla magiskt. Lyckades för första gången med att hålla pulsen nere hela vägen, fort gick det inte och var tvungen att promenera i uppförsbackarna men jag gjorde det! Känslorna när jag kom hem 70 minuter senare var och är fortfarande helt magiska.

Att helt och hållet strunta i tider och istället bara fokusera på tiden jag var ute samt pulszoner var /är verkligen grejjen för mig tror jag.

Att jag sedan fick besök av min kära mor och moster. Och fick se att mamma var rätt så pigg gjorde inte kvällen sämre. En sådan där dag som man verkligen jobbar på att spara i minnet för att ta fram till sämre dagar helt enkelt ­♥

Liknande inlägg by Madelene Jansson

Liknande inlägg

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

X
X