HeaderAD

Fartlek – rolig och tidseffektiv träning

Ikväll blev det lite fartlek i skogen, kanske den roligaste träningsvarianten jag vet. Jag blir som ett litet barn bland kottar och grenar, det är bara SÅ skoj!

Fartlek är det jag oftast kör när jag har lite begränsat med träningstid, som ikväll då jag bestämt mig för att försöka spackla så mycket i mitt garage som jag renoverar. Jag ville ändå få upp lite flås och därmed blev valet av fartlek perfekt. För all del, det går att köra fartlek efter ett elljusspår eller en väg/gångbana etc och t.ex. låta lyktstolpar vara det som styr leken, men jag tycker inte det är lika roligt på långa vägar. Det som är roligt är att ge sig ut på en liten skogsstig och låta terrängen och pulsen styra om vartannat.

Jag värmer sällan upp på något speciellt sätt, utan börjar bara jogga ut direkt i stigen och det brukar inte dröja speciellt länge innan kroppen känns uppvärmd. Då har jag oftast kommit en bit in på den stig jag valt och kan börja leka. Jag öppnade upp med en liten backattack och kom upp på ett litet kalhygge, där jag övade lite på att försöka hänga i luften så länge som möjligt utan att röra mig för mycket vertikalt. Dvs spänst i steget och försöka få bra ”häng” innan nästa steg. Sedan tog jag det lite lugnt nedför en liten backe innan jag kom ner till en vacker sjö. Här var det mera rötter, så här ökade jag tempot en liten stund igen och övade på att ta snabba beslut med fotisättning och vägval, övade på att röra på fötterna snabbt och minimera markkontakten (allt annat hade gjort att jag druttat på arslet efter att ha snavat på en rot). När pulsen började skena, så stannade jag och fotade lite vid sjön. Jag drar mig inte för att dra ner på tempot och promenera eller kanske stanna helt, fota lite eller så. Den lilla mikropausen låter pulsen sjunka en aning och bara att få ner den från 180-185 ner till 165, gör att jag känner mig fräsch/pigg igen. Ut på den lilla stigen igen och nu ett test av maxfart framåt. Osv.

Jag leker verkligen med terrängen, tittar på vad som finns framför mig och låter det bestämma vad jag känner för att göra. Kanske en lätt ökning av fart, kanske korta snabba fotisättningar, kanske en maxattack eller bara lite lugnare löpning. Stannar jag till en stund, så brukar jag oftast öppna upp löpningen igen genom att prova en kraftig acceleration och klippa på rejält med låren.

Ikväll blev det bara några kilometer, men jag fick bra tryck i låren och fick fina pulsspikar likt vanlig intervallträning. Framför allt hade jag jäkligt roligt – på begränsad träningstid.

Liknande inlägg by Peter Lindquist

Liknande inlägg

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

X
X