[bilderna är från gårdagens Skatås Mörkaste 12 km]

Visst kan det vara motigt för många av oss att få till det där löppasset utomhus höst- och vintertid? Man kanske kommer hem från jobbet, det var mörkt när man åkte iväg och det är mörkt när man kommer hem. För vissa av oss är vintern rätt så begränsad vad gäller snö geografiskt sett, medan andra ser fram emot första snön och att kanske få komma igång med andra aktiviteter än löpning så som t.ex. skidåkning. En del kanske söker sig till upplysta elljusspår istället för löpning. Andra vänder sig till gymet och ställer sig på ett monotont löpband. Det har dock på senare år dykt upp ett moment som jag tycker förlänger trailsäsongen lite så att säga; reflexlöpning!

Med en pannlampa så går det rätt bra att springa på trail även om det är mörkt och även med snö, men det kan kännas osäkert att ge sig ut i mörkret till nya områden där man inte varit innan. Det fina med reflexlöpning är att någon annan har redan tänkt till och stakat ut en bana och målat eller nålat fast reflexbitar, så med lite mod så kan man förlita sig på att följer man bara reflexerna så får man en fin runda. Även en runda som man kanske har sprungit innan i ett område man egentligen är bekant med, kan kännas "ny". När skymningen har lagt sig kan ett spår kännas helt annorlunda mot för i dagsljus, i praktiken nästan som en helt ny bana. Jag måste säga att jag tycker det är riktigt skoj och adderar ett litet extra moment till traillöpningen! Det blir nästan som ett inslag av orientering, där man hela tiden måste vara uppmärksam på att man faktiskt följer reflexslingan och inte viker av på någon annan stig.

Att springa med pannlampa är lite annorlunda mot för löpning i dagsljus. Hur man än gör så har pannlampan ett sken från en viss vinkel och med någon form av ljuskägla, vilket ibland skapar skuggor på marken vid sten, rötter mm. Det är inte lika lätt att bevaka markterrängen med ögats yttre synvinkel och rikta blicken framåt, utan jag kommer på mig själv flera gånger med att verkligen fokusera rakt ner i marken till skillnad mot för löpning i dagsljus då jag kan lyfta blicken mer och ser mig om mer i omgivningarna. Jag upplever också att det tar mig någon millisekund längre tid att fatta beslut med var och hur jag ska sätta ner fötterna, så löpning med pannlampa drar automatiskt ner min fart en del, vilket gör att för mig så blir det ett utmärkt träningspass för att samla volym/distans.

Mina tips för er som vill prova pannlamplöpning;

• Försöka hitta en reflexbana som sköts av någon klubb, förening eller individ som kan intyga att banan är intakt. På äldre banor kanske reflexer har trillat bort eller inte är lika tydliga.
• Man behöver inte stans dyraste orienterarlampa för att komma igång. Visst är det så att ju kraftfullare ljussken desto mer lättlöpt blir det och reflexer syns på längre avstånd, men samtidigt kommer man rätt långt med en pannlampa i mellansegmentet. Min pannlampa ger 350 lumens och ligger i prisspannet runt 400-500 kr och duger gott och väl. Undvik de absolut ljussvagaste lamporna bara, 200 lumens och neråt kan göra att det blir lite väl svårt att upptäcka reflexer.
• Spring gärna med en vän! Med två ljuskäglor eller fler som arbetar tillsammans så blir det lättare att se reflexer och se markterrängen. Turas om att ta täten växelvis! Passa på att prata, ha roligt och umgås socialt!
• Om ni springer tillsammans, så se över er klädsel. Reflexvästar är absolut no-no. Många löparkläder har överdrivet mycket reflexmaterial och för att inte bli ett stroboskop för löparen bakom, så kan det vara värt att tejpa över reflexer på t.ex. byxben.
• Nu när vi går in mot kallare årstid, så är det inte fel att tänka säkerhet i skogen. Ha alltid en fulladdad mobil, kanske extra batterier till pannlampan eller en billig liten reservpannlampa med. Gärna ett extra förstärkningsplagg för överkroppen och en mössa. En aluminiumfilt/räddningsfilt kan också vara bra (numera springer jag alltid med en räddningsfilt i en bakficka på min löparväst - vem vet, jag kan ju stöta på någon annan i nöd?).

Mina tips för er som sätter upp reflexbanor;

• Tänk ut en strategi innan över hur ni ska märka upp korsningar. T.ex. använda pilar eller använda dubbelmärkning som gör löparen uppmärksammad på att man ska vika av från sin löpstig.
• Försök att sätta reflexerna på ungefär samma avstånd runt hela banan. På så vis blir man snabbt varse om att man har sprungit fel om det inte dyker upp en reflex inom en viss sträcka
• Försök att sätta reflexerna rakt mot där löparen kan tänkas komma. Reflexer som vinklas lite snett på träd kan bli riktigt svåra att se
• Sätt hellre en reflexbit för mycket än för lite i korsningar, bara för att ge löparen en vink om att den nya stigen är rätt stig
• Finns det grenar i ansiktshöjd rätt ut i löpspåret, så är det inte fel att använda reflexer för att göra löparen uppmärksam på att det finns fara i ansiktshöjd. Pannlampelöpning gör ofta att blicken gå ner i backen mer än i dagsljus
• Sammanställ gärna lite information om reflexrundan och lägg ut på webben. Hur lång är slingan, vilken typ av terräng, hur ser reflexerna ut, något område där man behöver vara särskilt uppmärksam, hur är korsningar uppmärkta etc

Till sist; haka på en tävling eller ett löpevent
Bland annat så satsade 2XU ännu mer nu i år på sina 2xureflectrun, events som är kostnadsfria där man får njuta av ett pannlampepass ihop med andra löpare. Oftast är sträckorna "lagom" långa för de som är nya och vill prova på och i och med att det är flera löpare ute samtidigt, så ser man ofta var alla andra är och det blir en extra trygghet om man känner sig osäker på att springa en slinga ensam t.ex. Det kan vara ett roligt sätt att komma iväg och testa nya omgivningar och träffa nya människor!

Igår gick även Skatås Mörkaste av stapeln. Ett lopp jag varmt kan rekommendera. Jag sprang det för första gången igår kväll och njöt av mina 12 km på leriga stigar ihop med nästan tusen andra löpare. Vilken stämning och vilken atmosfär! En fredagskväll efter jobbet, där många åker trötta rakt hem till soffan och slår på Netflix - men där jag istället stod med spända och förväntansfulla löpare vid start, med musik, marschaller, eldar och doften av kolgrillade hamburgare. Sedan en hel ljuskaskad av pannlampor som satte ut i skogarna utanför Göteborg. Fantastiskt roligt och en fin utmaning som inte bara löpte över den välkända Getryggen som skulle bestigas, utan också avslutades med Brudarebacken, en skidbacke som skulle intas innan det var dags för målgång. Underbart och ett riktigt roligt lopp!

Låt inte mörkret och höst/vinter stoppa traillöpningen! Ut och njut av häftig reflexlöpning!