För ungefär två år sedan började vi märka av att vi utvecklades inom löpning och kunde springa distanser inom tidsramar som vi aldrig trodde vi skulle nå. Det gav såklart mersmak, så vi gav oss till viss del in i världen av träningsplanering, kostråd och träningskvalité för att lyckas ännu bättre. Mycket av livet började plötsligt att kretsa kring ett specifikt mål med löpningen och vägen dit fick inte kantas av så många hinder. Det begränsade oss, men eftersom vi enligt planen skulle bli ännu bättre så tyckte vi att det var okej. Ända tills allt inte var okej längre.
Det är otroligt lätt att dras med i olika trender eller influeras av något som någon annan gör. Funkar det för dom kan det ju funka för oss? Riktigt så enkelt är det däremot inte, och det har vi fått lära oss. Vi blev inspirerade till att träna mer och hårdare, för just då sprang vi lite ostrukturerat, mycket på känsla och vad vi hade lust till. Det kanske gjorde att vissa pass inte blev riktigt så tuffa eller givande som vi ville, och vi fick vi en känsla av att vi inte tränade på "rätt sätt". Det var främsta orsaken till att vi började strukturera upp vår träning, som även ledde till att vi under en tid tog hjälp av en person som gjorde träningsprogram till oss.
Att gå från oplanerade träningspass till att följa ett schema är en stor förändring som kräver engagemang och lite uppoffringar. Nu skulle alla pass i veckan bli av, och om de inte blev det infann sig en känsla av besvikelse ganska snabbt. Även vår närmaste omgivning kände av förändringen, för vi var bestämda över att varje pass skulle bli av oavsett hur dagarna såg ut. Samtidigt började vi försöka navigera bland alla kostråd, och framförallt David påverkades av personer i sin omgivning som inspirerade till att förändra hans kostvanor. Att göra det kräver verkligen engagemang och uppoffringar, och det var vi inte redo för..
Resultatet av denna "satsning" gjorde att vi blev begränsade och fick ut väldigt lite av vår träning. Träningsglädjen började sakta försvinna, för nu försökte vi prestera en träning som inte gick ihop med vår vardag. Vi begränsade oss till att springa samma runda om och om igen istället för att upptäcka nya ställen, för det kändes tryggare att veta var och hur långt det var hela tiden. Det såg ju bra ut på klockan med distanser och kilometertider, men det ledde till en onödig stress och press i vår träning. Även om det gick bra i perioder och vi kunde prestera så var det inte lika härligt att träna längre, men vår tro på att det skulle löna sig gjorde att vi höll i. Då klev David över gränsen och drog på sig en kraftig benhinneinflammation som höll honom borta från löpning i tre månader, och problemen återkom till och från även efter det. Det blev helt enkelt för mycket träning och för lite näring, men det var också ett uppvaknande.
Idag är vi någonstans mittemellan ett ostrukturerat och helt planerat träningsupplägg, men med fler träningstimmar än förut. Vi har lärt oss mer av vad vi behöver ha för nyckelpass i vår träning, men utöver det går vi efter dagsform och känsla, och fokuserar på att springa i olika tempon och med olika utmaningar. I skogen får vi oftast allt vad det innebär med tröskelfart, olika intervaller, lång- och kortdistans, löpteknik och styrketräning. Våra pass anpassas efter vår vardag så att det funkar med övriga livet, och vi har nästan inga "måsten" nu för tiden. Träningen kommer naturligt för att vi vill träna och för att det är härligt! Vi tycker att vi hittat en bra balans nu där vi inte behöver kompromissa eller känna någon större stress eller press. Och det fina är att vi nu känner oss i bättre form än någonsin. Ett litet bevis för det här!
Vi vet hur snabbt det kan svänga, från lätta löpsteg till blytunga ben bara på någon dag, men det är bara att acceptera. Det betyder inte att vi är sämre än dagen innan. Det behöver inte alltid vara roligt, men vi vet att när man väl är ute och springer ångrar man sig sällan för att det är härligt att bara komma ut. MEN! Ångrar man sig för att man är sliten, trött eller inte känner för att träna just den dagen så är det helt okej. Några inställda pass definierar inte oss som löpare och det påverkar inte hela vår säsong. Det är otroligt viktigt att tänka på, för att minska på pressen och istället kunna njuta. Ibland måste vi även träna på att vila.
Du kanske vill ha din träning på ett annat sätt, men fundera över hur det ser ut. Idag får vi så mycket inspiration och inputs på sociala medier, men hur vi svara på olika träningsformer är högst individuellt. Hitta en form av träning som passar dig och inspireras av andra att utvecklas och våga, men låt det inte styra dig för mycket.
Om ni vill läsa en mer strukturerad syn på detta med bra exempel kan jag rekommendera Andreas Lundblads inlägg, även han inspiratör här på Trailrunning Sweden. Han har en egen teori och diskuterar kring kvantitet och kvalitét i träning, och vi känner igen oss i hans sätt att tänka omkring träning. Mycket läsvärt!
