Att växa upp som tvillingbröder är en kamp. Mot varandra alltså. Det ska tävlas om allt, jämföras och segrare ska koras. Vi har gått många, hårda bataljer mot varandra (som ibland blev blodiga och lite väl allvarliga). Eftersom vi dessutom alltid har varit extremt jämna så har det alltid endast skiljt en hårsmån från den ene till den andre, och det triggade alltid igång oss. Med åren har den tävlingsinstinkten mot varandra lagt sig lite, men den kommer förmodligen alltid att finnas kvar. På ett eller annat sätt. Det märker vi än idag.
"Först upp, först ned, den som kastar längst, den som springer snabbast, den som står på händer längst, den som... vinner". Alla kamper inräknat så kanske vi har vunnit/förlorat lika många vardera. Vi ser det som en ynnest att ha en sparringpartner i vad man än tar sig för, som lär sig lika snabbt som en själv eller har lika svårt för vissa idrotter. Men när vi blev äldre blev vi faktiskt lite bättre än den andre på vissa områden. Joel blev starkare, men David snabbare. Så såg det ut ett tag och med åren dämpades rivaliteten mellan oss, speciellt när vi flyttade till olika städer och levde lite olika liv ett tag.
Ni har kunnat läsa om vår löparresa i tidigare blogginlägg. Då kanske ni har förstått att David var först med att börja springa mer målmedvetet med ett fjällmaraton som mål. Joel hakade på och började träna löpning ett år senare, men då hade David ett försprång på xx antal löpta mil och kunde titulera sig som ohotad tvillingmästare i löpning varje gång vi sprang med varandra. Det fanns även viss rivalitet som bubblade lite under ytan, för David ansågs vara den mer rutinerade löparen och Joel nybörjare (av oss själva såklart).
Men efter att vi tränat och tävlat tillsammans under det första året började Joel att komma ikapp. Vi blev jämna som löpare och det var inte längre självklart vem som skulle vinna av oss. Joel visade sig vara väldigt stark på kortare lopp medan David kunde hålla lite längre på långdistans, men även de skillnaderna försvann med tiden. Vi upptäckte snabbt att vi fungerade bäst ihop som ett team, och det är den inställningen vi har haft de senaste åren. I individuella lopp springer vi alltid tillsammans tills att den andre släpper eller drar ifrån. Men även fast det egentligen inte spelar någon roll längre, så är det väldigt roligt att kunna tävla mot varandra ibland. Det höjer ofta många träningspass, och gillar man att tävla är det roligt att få det i vardagen!
Däremot så har Joel den senaste tiden sprungit ifrån David mest hela tiden. Vi har nu sprungit Höga Kusten Trail ett par år, och Joel är ohotad etta utav oss på de tävlingarna! År efter år har han varit först i mål, med en knapp segermarginal mot David, och så även i somras när vi sprang Höga Kusten Twin Peaks. Men det slutar inte bara där. Joel vann även ett inbördes möte på Umåker Trail i våras, och han innehar tvillingrekordet på 10 km! Som om inte det vore nog så vann han även en nyligen spelad squashmatch..
Den stora frågan är nu därför; hur kommer 2019 att se ut i tvillingkampen? Detta vill ni inte missa!
