Mina absoluta favoritpass är de riktigt tidiga distanspassen. Passen där jag går upp långt tidigare än jag gör en normal arbetsdag. Det är ju lite motsägelsefullt, då jag i grund och botten är en kvällsmänniska. Jag har svårt att somna tidigt och har alltid gillat att sova länge på morgnarna när jag är ledig. Samtidigt älskar jag rundorna där jag ställer klockan 3-4  timmar tidigare än normalt och hinner njuta av en lång, lugn och behaglig tur innan övriga familjen går upp. I bästa fall kommer jag hem lagom till frukosten. Fast ”i bästa fall” händer inte särskilt ofta – för det mesta är det svårt att slita sig från lugnet i naturen och väl hemma igen har frukosten redan avklarats av hustrun och barnen.

 

 

 

Men vad är det som kan få en morgontrött person att ställa väckarklockan och gå upp 05.00 en lördag istället för att sova vidare? Till en början var det ett nödvändigt sätt att få in distanspass inför något långlopp, utan att det skulle krocka för mycket med familjens övriga planer. Liksom för många andra med heltidsjobb, familj, villa, husdjur osv så räcker tiden aldrig till och då får man hitta lösningar på problemen. I det här fallet i form av uteblivna sovmorgnar till förmån för träning. Men ganska tidigt insåg jag tjusningen med de tidiga passen och då blev det en win-win situation där jag fick njuta av lugnet i skogen samtidigt som jag klarade av längre rundor utan att nalla för mycket av den gemensamma tiden i hemmet.

 

Stillheten lockar

Först och främst är det stillheten som lockar, friden som råder i skogen när natten övergår till dag. Och den magiska förändringen i luften när naturen vaknar till liv, den går nästan att ta på. Väldigt ofta får man se harar, rådjur och ekorrar på mycket nära håll. Och nu på våren hör man gökens Ko-Ko eka över sjön, och hackspettens trummande mot ett träd. Att få se solen gå upp över den spegelblanka sjön när dimmorna lättar är som balsam för själen. Likaså att se dess strålar leta sig ner genom lövverken.

 

Lägg därtill dofterna som förstärker hela känslan. Det är naturligtvis olika dofter och olika stämning i luften beroende på årstid. Hösten har sina krispiga morgnar med sin höga, klara luft. På våren doftar det av syren, schersmin och nyklippt gräs medan sommaren har sina daggdoftande morgnar. Något av det bästa som finns är doften efter att det har regnat under natten och en fin sommardag väntar. Det är precis som om regnet har sköljt bort allt damm, smuts och kvalmighet och lämnar kvar en friskhet som ger obegränsat med energi till löpningen.

 

 

Sist men inte minst har vi fördelen med temperaturen tidiga sommarmorgnar. Jag själv gillar inte när det är för varmt, jag orkar mycket mer när det är svalare. Och på sommaren är det ofta svalt och behagligt tidigt på morgonen, innan temperaturen stiger och det blir för varmt för att springa. Detta är väldigt uppenbart när man är på semester i varmare länder. Det är en härlig känsla att springa genom olivlundar och fält med limeodlingar i den svala morgonluften. Eller att ta sig upp på ett berg för att se ner på den sovande staden som strax ska sjuda av liv. Efter en morgonrunda på semestern kan man ju också, med gott samvete, ligga och slappa under ett parasoll extra länge.

Inget att förlora

Oavsett om du väljer att promenera eller springa, och även om du vanligtvis inte orkar gå upp tidigt på morgonen, så råder jag dig att prova åtminstone en gång. Du har inget att förlora. Det enda pris du betalar är EN missad sovmorgon, men vinsten är ovärderlig med njutning för de flesta sinnen. Det är också väldigt avstressande vilket är en nog så bra anledning i dagens turbulenta samhälle.

/Mikael Antonsson