Det är fascinerande hur annorlunda allt ser ut i mörkret. Igår sprang jag och herr Söderqvist i mitt hemmaspår och min lilla hemmaskog. På spåret lyckades vi springa fel en gång och i skogen sprang jag mig totalt vilse trots att det är stigar jag sprungit ofta. Men i pannlampans sken i mörkret och med ett vitt lager snö på marken så ter sig omgivningarna annorlunda. Det är som en ny värld och det tar inte lång tid innan jag tappar orienteringen.

Att det sedan med hjälp av gps:en i telefonen visade sig att vi befann oss ca 50 meter från det spår jag trodde vi tappat bort...det behöver vi inte prata så högt om. 😅