I helgen ordnade Icebug sitt uppskattade arrangemang Icebug Xperience West Coast Trail i Bohuslän. Tre dagar av löpning, upplevelser, samvaro och massor av minnen att ta med sig hem. En fin belöning efter all träning och förberedelse samtidigt som de tuffa banorna motiverar till att fortsätta springa och att bli ännu starkare!
Under tre dagar får deltagarna springa tre olika banor i omgivningarna kring Bohus-Malmön, Smögen, Hunnebostrand och Ramsvik på västkusten. Man anmäler sig till någon av de tre grupperna Walk, Run and walk eller Run, allt utefter sina egna förutsättningar och önskemål om hastighet. I det lilla samhället Ramsvik ligger tävlingscentrum och stugbyn där många av deltagare bor och därifrån körs de varje morgon ut till de olika banornas startplatser, det börjar med 22 km på fredagen, 29 km på lördagen och avslutas med 22 km på söndagen. Grupperna startar med en timmes mellanrum med Walk-deltagarna först. Banorna i den vackra Bohuslänska miljön springs eller hikas och avnjuts, deltagarna körs sedan tillbaka till Ramsvik där de serveras mat, umgås och sover (eller har egen inkvartering i närheten) och återhämtar sig inför nästa dags etapp.
Under lördagen sprangs även premiärupplagan av Icebug Xperience IX Ultra, ett 50 mileslopp med 1500 höjdmeter. Start på Bohus-Malmön, via Kungshamn och Smögen, runt Ramvikslandet och målgång i Hunnebostrand. Som att springa alla tre etapperna på samma dag...
Jag fick möjlighet att delta i årets upplaga av Icebug Xperience men valde att bara springa den sista dagen. Jag var osäker på hur snabbt jag skulle återhämta mig efter 2XU Idre Fjällmaraton helgen innan, och det var nog klokt att inte fresta på leder och senfästen även om kroppen och musklerna kändes pigga redan efter några dagar.
Vi samlades i Ramsvik söndag morgon för transport över vattnet till det väldigt mysiga gamla stenhuggar-samhället Hunnebostrand där vi skulle starta. De små träbåtarna körde skytteltrafik över sundet med oss deltagare, och det märktes att många var lite stela och ansträngda efter de drygt 50 km som de redan sprungit. Jag fick berättat för mig att lördagens start på Bohus-Malmön hade varit magiskt vacker med spegelblankt hav och släta granitklippor och att det visst hade varit krävande 29 km men samtidigt så fint! Och starten i Hunnebostrand var också ljuvlig med varm sol och blått hav.
När vi Run and walk-deltagare startade hade Walk-gruppen redan varit i gång en timme, och en timme efter oss skulle de snabbare löparna i Run-gruppen starta. Undra hur långt jag skulle hinna innan jag blev omsprungen av dem? Fredrik Backman (herr-vinnaren på 45 km i Idre en vecka tidigare, inga ömma knän på honom förmodligen!) ledde efter de två tidigare etapperna. Visst fanns det snabba löpare även i min grupp som drog iväg direkt i starten, men de flesta tog det väldigt lugnt och joggade sakta genom samhället och förbi stenstatyerna i Skulpturparken vid havet.
Snart blev vi stillastående i kö för att gå uppför trätrappor, löpning på smala träbryggor längs berget och lite bergsklättring, det var kanske den avsmalnande delen som de snabba löparna ville komma förbi, men sedan blev det lätt att springa om och vi fortsatte klättringen upp, upp på berget ovanför Hunnebostrand. Fantastisk utsikt över skärgården, blått hav och blå himmel, det skulle bli en varm dag!
En stor del av söndagens etapp gick genom skuggiga skogar och över släta bergshällar, men även förbi sommarstugor, stränder och mjuka strandängar. Vi passerade den andra vätskestationen vid ett gammalt stenbrott och sprang över en lång träbro för att så småningom komma fram till bron över Sotekanalen, en kanal som byggdes på 1930-talet för att ge tryggare båtfärder inomskärs. Här var den tredje och sista energistationen med sportdryck och kanelbullar, chokladbollar och vatten. Och som jag drack! Mina två mjuka 5 dl flaskor med sportdryck hade jag druckit ur helt och fyllde nu på med kallt vatten, underbart att skölja munnen efter all söt dricka! Det var riktigt varmt och jag svettades massor så jag passade på att tömma några små saltpåsar på tungan. Saltgurkan som erbjöds var också god att suga på en stund. Just här vid Sotekanalens svängbro stängdes tidtagningen av för att det ibland blir broöppning men på andra sidan bron startade den igen. Man kunde alltså ta en längre paus här om man velat utan att det påverkade sluttiden.
Efter bron var det bara ca 6 km kvar, kort och överskådligt trodde jag. Men det var riktigt långa och sega kilometrar. På en grön strandäng tidigare i loppet hade den blivande vinnaren Fredrik Backman sprungit om mig, en kort stund senare Markus Torgeby och här under de sista kilometrarna av loppet strömmade de snabba Run-löparna förbi. Deras kraft smittade först av sig och jag blev uppiggad och sprang fortare, för att sedan bli helt slut i låren och det kändes som om jag knappt hade styrfart uppför det sista berget. De som sprungit loppet tidigare visste att det inte var långt kvar till mål och vi hejade fram varandra upp på berget och skuttade nedför mellan ljungtuvorna. Målportalen var i sikte, bara en bit mjuk sandstrand innan vi spurtade i mål och gratulerade varandra! De som sprungit tre dagar i rad hade klarat nära 75 km, kanske hade de satt tredagars distansrekord. Men jag firade också, att jag kunde springa ett halvmaraton i Bohuslän en vecka efter fjällmaran i Idre. Glädje och njutning och minnen att inspireras av hela långa hösten och vintern.
I mål serverades det varm mat, dricka och kaffe. Det blev prisutdelning där de tre snabbaste damerna och herrarna firades, ja alla deltagare firades! Jag träffade en löparlegend, Rune Larsson och vi pratade om hans bok "Löparglädje". (Jag tipsade om den och några andra löparböcker här.) Och som alltid i traillöparsammanhang är stämningen varm och glad, vi gläds över upplevelser och gemenskap.
En fin T-shirt i merinoull och buff från Icebug fick jag med mig i startpåsen och definitivt en önskan om att springa hela helgen nästa gång. Jag älskar västkusten!
