Jag vill inte vara den som är den men ofta tror jag att en del (läs många) börjar springa igen för tidigt efter ett längre lopp. Nu syftar jag inte till runstreakare, eliten eller för den del motionärs-eliten. Jag friskriver dessutom mig själv först genom att säga att detta är en amatörs insikt och uppfattning. Det här fenomenet märks (och syns) ofta snart efter ett större lopp. Många säger efteråt att löpningen går segt, småkrämpor hit och dit, motivationen är i botten, klart som ormolja att det blir så.

Tänk dig att du under en period först äter bara en rätt, den rätt som du gillar mest av allt. Du äter dig aldrig riktigt mätt men du gör det här så ofta du bara kan. Sen drar du helt ner på "ätandet" för att plötsligt till helgen vräka i dig så mycket du kan under en begränsad tid. Att efter det gå tillbaka och äta normalt igen kan vara lite stökigt. Hoppas du förstod min liknelse eller blev du bara hungrig?

Själv springer jag inte så många lopp men efteråt tar jag alltid tid på mig. En del brukar vara taggade på nästa lopp men rent mentalt brukar jag känna mig väldigt "mätt" på löpning. Jag avstår från löpning i minst en vecka sen brukar jag välja att bara springa på mina favoritställen (som på videon ovan) och naturligtvis helt utan tempo eller tiskrav. Det kan också vara läge att plocka fram sin bortglömda racer eller mountainbike. Promenera, simma, spela kubb.

Ta det lugnt, det kommer fler lopp.

Be patient. Don’t be afraid to take several days to several weeks totally off from training – and when you resume training come back very slowly with low volume and low intensity for several weeks at least. - Sage Canaday