Inte ska väl lite storm hindra ett swimrun?!
Jag kan medge att jag var riktigt nervös ett tag. Mest för att jag skulle bli illamående och yr av alla vågor och sen för att jag inte visste om kroppen skulle hålla eller inte.
Vi åkte ut med kosterbåten på fredagen. Det var genomgång av banan och middag. Vi fick veta att banan blivit ändrad pga stormen men att det skulle bli lugnare nästa dag.
Lördag morgon och det var inte så speciellt lugnt, starten blev uppskjuten och banan lite mer ändrad.
Vi han äta frukost i lugn och ro och fixa med alla grejer inför loppet. Sen var det dags att åka med en färja ut till en mindre färja som vi sedan hoppade ifrån.
Loppet började med en super fin simning och vi, Team Lost som nu representerade team Nocco fick en fin första simning.
Sen blev det löpning. Uppför i några km, kändes tungt direkt och tänkte på att vi kanske borde ha värmt upp mer...
Nästa simning kom, det var kaos. Jag fick in vatten i simglasögonen, det var vågor, jag kom ingen stans och det kändes bara dåligt. Lite mer löpning innan det var dags för nästa simning. Lika dålig den och där ett tag började jag undra vad jag gjorde där. Jag kan inte simma i sånna där vågor, paddlarna är konstiga och det kommer in vatten innanför simglasögonen hela tiden. Jag hatade de där simningarna. Ville bara springa.
Sen hände det något, på simningen efter släppte allt. Vi simmar sida vid sida, allt flyter på och känns exakt så där magiskt som det ska och som det alltid gör. Vi kommer upp ur vattnet och tittar på varandra och ler. Båda lättade att det gick att simma som vanligt. Kommande simningar gick super bra och de varvades med löpning med magiska vyer.
Vi kom till de omtalade stenarna som var kul en stund. Sen kändes de jobbiga. Mest jobbiga för att det kändes som jag skulle trampa snett hela tiden. Blev lite sur och irriterad en stund men det gick snabbt över och det var tur att nästa löpning var mjuk fin stig.
Rätt snabbt hade vi kommit till slutet av banan och hade bara en lång simning kvar. Många tyckte att den var kall, jag blev mest hungrig. Simningen gick lugnt och fint om vi bortser från att Patrik fick en brännmanet i ansiktet. Brännmaneterna var överallt. Vi hade inte sett så många innan utan det var mest bara på den här sista simningen.
Sen var det bara lite löpning kvar och vi var i mål. Magiskt fint lopp! Inte det minsta ont i ben och fötter förutom trött i fötterna. Hade inte kunnat ha en bättre teamie. Glada och nöjda och jag ser fram emot nästa lopp galet mycket.