Med tanke på att mitt senaste velande resulterade i ett långt och inte ett jättelångt lopp så ställer jag nu in siktet på att faktiskt springa Jättelångt. Loppet som med namnet signalerar att här snackar vi jättelångt med stort J. Förstår ni hur långt det är? Vi pratar så obegripligt långt att vi pratar om att springa Roslagsleden mellan Grisslehamn och Norrtälje, runt 70 km, etapp 7-11 fast i omvänd ordning. Sjuttio kilometer. Sjua nolla. Och det ska bli så roligt. Jag längtar ut i skogen nästan dagligen och bara tanken på att få spendera en hel dag längs Roslagsleden får fjärilarna i magen att göra små volter. Jag älskar att vara ute och tassa i skogen.
För att förbereda mig så försöker jag framför allt att samla kilometrar och träningstid. Jag försöker förlägga en hel del av min löpning i skog eller längs leder och fortsätter att köra backintevaller minst varannan vecka. Har haft lite svårt att hinna få till kvalitativa och långa långpass den senaste månaden men tänker att så länge jag försöker hålla igång så mycket som möjligt så hoppas jag att det räcker för att åtminstone ta mig runt. För när det kommer till Jättelångt (som blir min tredje terrängultra) så har jag enbart ett genomförandemål. Inget tidsmål. Bara att genomföra.
Återkommer när jag hunnit kika närmare på loppet och börjat fnula på kläder och utrustning.
