Äventyr – vad är det egentligen? Ställer jag frågan till tio personer tror jag att jag får tio olika svar. Jag har själv svårt att sätta min egen definition på ”äventyr”. För mig kan det vara så många olika saker. Och jag tycker inte att det behöver vara svårt eller otillgängligt. Eller kosta skjortan (ultralätta regnjackan kanske är en bättre referens i det här forumet). Äventyr för mig kan vara att flytta ut fredagstacosen till ett vindskydd i skogen, att upptäcka en (för mig) ny plats, att utmana kroppen och testa mina gränser eller att se skogen med min sons ögon.
Idag är vi ständigt uppkopplade, och vi förväntas vara tillgängliga hela tiden, både som privatpersoner och som yrkesverksam. Utan att man märker det så är man där, mitt i ekorrhjulet som ofta kallas ”vardagspusslet”. Det är lätt att man tänker att det där med äventyr – det får vänta till sen. Sen när huset är renoverat, när det lugnat sig på jobbet eller när barnen vuxit upp. Jag vill inte vänta, och jag vill uppmana dig att inte heller göra det. Jag vill inspirera dig att planera och genomföra äventyr i vardagen redan idag.
Jag kastar mig gärna in i nya saker, och eftersom jag ville ha ännu mer äventyr i mitt och min familjs liv, sökte jag till äventyrsutbildningen Adventure Academy och blev en av de glada deltagarna 2016. Utbildningsträffarna är intensiva och otroligt inspirerande. Vi får träffa fantastiska människor med olika bakgrund, intresse och hjärtefrågor. Och jag lämnar alltid träffarna glad och med en stark önskan om en tidsmaskin så jag kunde få fler timmar på dygnet och fler dygn på en vecka. Det finns så mycket som jag vill göra! Och det tror jag också kan vara ett hinder ibland. Att man vill så mycket att det inte blir någonting alls? Man planerar och planerar utan att komma till skott. Man tror att det måste vara så stort, så speciellt, något alldeles extra. Eller vad tror ni?
Ett av de bästa minnen jag har från förra sommaren var när jag, Christer (min sambo) och min son en torsdag bestämde att vi skulle åka och tälta till helgen. Vi tog fram sakerna, packade väskorna, kastade in dem och hunden i bilen och åkte direkt efter jobbet på fredagen. Vi hade siktet inställt på en strand som man inte kommer till på annat sätt än till fots eller med båt. Sonen bar, utan knorr, den på tok för stora väskan och huden var överlycklig. Vi med. Vi hade osannolikt tur med vädret den där helgen. Solen strålade och vinden låg på rätt så det var hela 24 grader i Vättern (!). Vi eldade, samlade stenar, badade, käkade korv kryddad med sand, hade sand mellan tårna, i håret, i sovsäcken och överallt ett sandkorn kan leta sin in i. Helt fantastiskt. ”Vilket äventyr” sa min son när vi packade in allt i bilen på söndag. Och jag håller med.
Vissa äventyr behöver naturligtvis lite längre startsträcka än 48 timmar och mer planering än handlingslistan till Maxi. Ett sådant ska jag göra i sommar, då jag i två veckor skall upptäcka bergen i Dolomiterna med löparskor på fötterna. Det ser jag fram emot mycket. Dolomiterna har funnits i mina tankar i många år! Jag vill utmana mina ben att springa längre, utmana fjärilarna i magen vid toppbestigningar och via ferrata. Det kommer bli fantastiskt. Men jag har mycket att se fram emot innan dess. Gå en reflexbana i ”hemmaskogen” med min son t.ex.
Vilket blir ditt nästa äventyr?
