Att få springa in midsommarafton i ett sörmländskt grönskande landskap är en ynnest. Det är lycka. Precis som tårta med stora mängder jordgubbar.

Ambitionen var långpass innan midsommarlunch men långpasset blev istället ett kortare pass till förmån för lat sovmorgon.

Passet gick initialt längs Sörmlandsleden men jag kände mig något sliten efter gårdagens skogspass som gick i turbofart över stock och sten. Turbofarten visade sig dock enbart vara en känsla när jag kikade på klockan efteråt. Men jag väljer att se det som turbofart eftersom det var så det kändes i kroppen. Bra känsla ska man värna om och suga i sig lite extra av.

För att få uppleva lite nytt och rulla på lite snabbare så tog vi en grusväg tillbaka hem till stugan. Även om jag älskar skogen så kan det ibland vara härligt att få rulla på lite snabbare. Jag fick uppleva och se nya vyer och det i sig ger mig alltid lite extra löpglädje.