Höststormen far över oss och drar med sig både ösregn och den guldigaste solnedgången mellan molnen. Då är löpningen väldigt enkel och lätt. Jag gillar när det blåser i träden så att de viner och knakar och när ekollon ramlar ner bredvid mig på stigen. När intrycken blir fler känns löpningen i hela kroppen. Likaså när fötterna ligger nära marken i minimalistiska barfotaskor, när ojämnheter gör att fötterna formar sig över dem och ger signaler till hjärnan om hur nästa steg ska tas.
I fyra månader har jag nu följt det personliga coachingprogrammet #10månadermot10mil med Pace on Earth. Ett program som inte nödvändigtvis avslutas med ett 100-km lopp, men där jag utvecklas mot att bli en starkare och uthålligare löpare. Förutom löppass är det även mentala övningar, löpstyrka och balansträning i programmet. Enkla övningar som jag kan göra hemma med min kroppsvikt eller med hantlar och skivstång. Jag gillar strukturen, att ha ett mål med varje pass och faktiskt märka att jag blir mer balanserad och stark, inifrån, i tanke, kropp och själ.
För att bli balanserad tipsar coachingprogrammet om fotstyrka, smidighet och kraft i fötterna. En naturlig och stark fot som får röra sig så som den är skapt minskar risken för problem och värk i andra delar av kroppen som höfter, knän och rygg. Ett sätt att få starka fötter är att springa barfota på mjukt underlag, något vi kanske gör under sommaren på gräsmattan och sandstranden, lätta, sviktande steg på framfoten. Många löpare har blivit så starka i sina fötter så att de alltid springer i barfotaskor av olika slag eller i sandaler som låter foten röra sig helt fritt med bara en tunn sula som skydd.
Jag tog kontakt med företaget Leguano som tillverkar och säljer barfotaskor, skor med noll drop och helt utan dämpning, och fick hemskickat ett par för att prova och lära mig mer om barfotalöpning.
De känns som sköna, mjuka och superlätta tofflor. Inget är hårt eller sitter åt och de är breda i tåpartiet för att tårna ska kunna spreta så mycket de vill. Sulan är mönstrad av små halvklot och foten får mjuk direktkontakt med underlaget.
Jag var tvungen att testa dem direkt, fast jag vet att det är risk att skada sig om man kör på för långt eller snabbt innan man är van. Men några kilometer på mjuk skogsstig är nog ingen fara, tänkte jag. Och det är märkligt hur steget blir kort, lätt och automatiskt landar jag på framfoten, precis som man gör vid riktig barfotalöpning på stranden. Tass, tass fram på stigen. Visst känner jag ekollon och stenar under fotsulorna, men det är inget hårt som gör ont. Sulorna är lite hala på rötter men fäster på berghällar, iallafall i detta lugna tempo.
När jag känner underlaget tydligt genom sulan formar sig foten automatiskt över knöligheter på marken och varje liten muskel i foten får arbeta mer. Det är ingen tjock sula som tar upp stötarna i steget utan det gör fötterna själva. Jag känner rätt snart att vaderna jobbar mer och att det är mer ansträngande för hälsenan, jag förstår råden att ta det lugnt i början, öka sakta och att använda skorna ofta i vardagen så att fötterna får arbeta upp sin styrka.
Jag tycker att det är intressant med löparskoutvecklingen. Att det i ena änden utvecklas allt mer dämpade och mjuka skor och i andra änden minimalistiska barfotaskor. Två olika sätt att hjälpa kroppen att springa så skonsamt som möjligt. Behöver man välja eller går det att använda sig av båda typerna av skor?
Jag har läst en artikel från Centrum för Idrottsforskning om just detta, vilken typ av löparsko som är bäst och om löparen verkligen måste välja. Jätteintressant läsning, länk här. Där skriver artikelförfattaren Toni Arndt att barfotalöpning respektive löpning i väldämpade skor hjälper vissa delar av kroppen medan de är mer påfrestande för andra. Barfotalöpningen kan vara bra för att knäna tar upp en mindre del av stötarna vid fotisättningen, medan framfoten blir mer utsatt. I traditionella dämpade skor avlastas hälsena och vader medan knät kan bli överbelastat. I barfotaskor springer löparen på ett individuellt naturligt sätt, i den dämpade skon kan löparen tvingas till ett onaturligt rörelsemönster. Kort sagt, variation är bra! Olika skor hjälper oss att träna olika muskler och leder. Och har du hittat skor som du trivs med och som du upplever som bra, ja då är de troligen det just nu för den typ av löpning som du utför.
Precis som vi tränar kondition, styrka och uthållighet under särskilda löppass, kan vi också tänka att vissa löppass tränar fotstyrkan. Jag tänker att mina lugna, korta återhämtningslöpningar nu ska utföras i barfotaskor. Hur tänker du kring barfotalöpning och minimalistiska löparskor?
