Den här helgen såg jag fram emot en helg på landet med snölöpning längs Sörmlandsleden. Att pulsa fram i snötäckta, vackra och fluffigt vita landskap. Well, så blev det inte.
Kom fram med regnet piskande över slirigt, isiga vägar och peppen att ge sig ut blev naggad i kanten. Men ut kom vi. Jag valde ett par trailskor (misstag nummer 1) eftersom jag såg framför mig mjuk snö i skogen. För att skydda mig mot den värsta snömodden valde jag att ha gaiters (misstag nummer 2).
Vi sprang ut och möttes av en ispackad uppförsbacke och jag svor lite över mitt skoval men tänkte samtidigt att det skulle bli bättre i skogen. Den isiga backen övergick till snömodd. 25 cm tung, blöt snömodd. Min vision om att springa i snöfluff grusades och istället pep pulsen iväg som en fyrverkeripjäs.
Det var som att slungas tillbaka till grundskolans idrottslektioner och att tvingas springa med höga knän i en tjockmatta i gympasalen. Vidrigt är ett ord som dyker upp i mina tankar.
Missmodig och blöt om fötterna pulsade jag fram i slow motion och tyckte riktigt illa om det mesta. Vid en av åtskilliga flåspauser insåg jag att mina gaiters såg ut som små hamsterkinder. Istället för att hålla snön ute hade stora kockor blötsnö samlats mellan sko och gaiter. Slet av dem och svor än mer.
Patrik kämpade med att föreslå alternativa vägar för löppasset eftersom Sörmlandsleden var otrampad och således inte bjöd på något annat än fortsatt miserabelt underlag.
Vi tog oss ut på en plogad väg och jag gjorde mitt yttersta för att inte dratta på ändan på isen med mitt obefintliga fäste. Patrik tassade lugnt fram med sina ståldubbade skor. Höll mig ute i väggrenen tills marken plötsligt försvann till förmån för ett dike, skickligt kamouflerat med djup snö. Halkade och slog i båda knäna i snön. Ville skrika tusen fula ord högt men samlade mig och bet ihop.
Efter 2,4 km misär (á 25 min) vände det. Nu hittade vi vägar där isen smält och det faktiskt var löpbart med trailskor. Och plötsligt var det sådär fantastiskt härligt att springa igen. Men nu längtar jag fasiken efter våren. På riktigt.