Dagen efter Ultravasan förra sommaren var det min födelsedag. Ja, själva startplatsen i loppet var faktiskt en present till mig själv, mitt sätt att fira år av ansträngningar och utmaningar i trailskogen och en milstolpe för min träning. En avstämning. Jag firade att för varje år som jag sprungit har jag inte bara förbättrat konditionen och styrkan utan också förbättrat hela mitt välbefinnande och min självkänsla. Känner du igen det? Att löpningen inte bara märks fysiskt utan också lämnar spår i själ och hjärta?
När jag kom hem efter loppet i Dalarna och blev firad fick jag i present av min familj en ny mtb-cykel. Och hög som jag var av löparendorfiner bestämde jag direkt att jag skulle cykla Cykelvasan året efter. Nu alltså. Om en knapp månad är det dags för mitt första cykellopp och det ska bli så roligt!
Det som jag är mest glad över är att den träning jag gjort under de senaste åren gett mig en kropp som kan anta utmaningar även i andra idrotter. Jag har aldrig cyklat så mycket som jag gjort denna vår, och det hade jag inte orkat utan konditionen som löpningen gett. Visst har jag fått träna mtb-teknik och balans och utmanat mig på läskigt smala stigar, men kraften och orken har jag haft hela tiden.
Den senaste veckan har spenderats i Småland, i Hestra och på Isabergs Mountain Resort. Det är verkligen ett himmelrike för mtb-cyklister med ett myller av mtb-leder i olika svårighetsgrader, olika längd och olika underlag. Naturligtvis går de att springa på också, jag provade!
Jag har cyklat på de mjukaste björnmossestigar och nedför gräsbevuxna slalombackar, uppför branta steniga leder och susat utför serpentinsvängar. Framförallt är det ju benen som jobbar, men ofta kände jag mig trött även i axlar och armar, som om jag spände och jobbade även med överkroppen. Fantastiskt fin och orörd natur och leder som alltid på något sätt låter cyklisten kämpa uppför och nedför Isaberg.
Under våren då jag tränat och förbättrat mig i mtb-cykling har jag fått utmana min rädsla för hinder, lera och smala spångar, och insett att de flesta hinder passeras enklast med fart! Tvekan och för låg fart gör det omöjligt att cykla genom våta mossar eller över rötter och stenar. Man måste också vara lite galet modig och våga släppa kontrollen och chansa på att man har rätt viktfördelning och hänger tillräckligt långt bak med rumpan när det lutar brant nedåt. Men när backen är föör brant eller när det är många stora stenar alldeles bredvid stigen, då sätter jag fortfarande i en fot eller leder cykeln förbi.
En annan idrott som jag tycker väldigt mycket om men aldrig har åkt ett lopp i är längdskidåkning. Ja du förstår vad det blir till vintern då? Har jag sprungit och cyklat Vasaloppet måste det ju även göras skidande! Men jag har insett att bristen på snö är ett hinder för den träningsmängd jag skulle behöva (jo jag har rullskidor men det är inte lika roligt som riktig skidåkning på snö!) så tillsvidare är det Halvvasan som jag är anmäld till. Min egen variant av Vasatrippeln.
Vilka idrotter använder du din löparkropp till? Swimrun, orientering, paddling? Sommaren är ju faktiskt en alldeles utmärkt årstid att testa nya sätt att känna sig stark, glad och tillfreds i naturen.
Njut av din kraft!