Du har redan sprungit 22 km vara 11 km mer än planerat...Påminnelsen kommer från en kompis som ser att jag tänker simma efter löpningen. Ett löppass som blev mycket längre än planerat då jag sprang fel och istället för att gå en stund så tuggade jag på kilometer efter kilometer med stumma vader. Det gjorde ju inte ont tänkte jag bra att springa långt borde det ju också vara.
Jag har lätt att dra iväg. Börja hitta på tokiga grejer när jag känner att något fungerar. När jag börjar lite på kroppen. Efter förra helgens lopp hade jag liksom inte ont. Några dagar senare blev det 2 timmars löpning. Följde sedan upp med 22 kilometers passet och för att sedan idag klämma in 17 km. Det är så otroligt lätt att det drar iväg. Att jag drar iväg. Fångas av att det är så magiskt fint, så underbara fjäll och så mycket att upptäcka. Det finns inget stopp. Eller jo stoppet heter skador och när de kommer är det försent. Då tittar jag i träningsdagboken och ser. Då är allt så tydligt. Som upplagt för skador. Jag tänker inte hamna där igen! Jag vill springa mer fjäll, det är sådan frihet, så mycket glädje, så mycket energi.
Idag är jag otroligt tacksam att jag har kompisar som påminner mig. Som finns där när jag försöker leka odödlig. Som idag igen påminde mig om att det är viktigt att vila. Viktigt att återhämta mig. Precis när jag fick meddelandet sitter jag med våtdräkten redo. Redo att ge mig ut för att simma en stund. Istället fick jag det där uppvaknandet jag behövde. Sluta göra idiotiska grejer! Det blev ingen simning. Ingen annan träning heller. Jag ska inte förstöra benen nu. Kroppen fick återhämtning och glass istället.
