Nytt år och nya mål

Ett nytt år har rullat i gång av bara farten, det rullar på rätt fort numera när man hunnit med ganska många år. Ytterligare ett år blir ju bara en allt mindre andel av alla år så att säga. I dag var det dags för årets första lite längre trail-pass när jag körde klubbens Train & Run, med tåget till Hallstahammar och sedan drygt 3 mil på Bruksledens steniga stigar hem till Västerås. En härligt solig dag med ett tunt hårdfruset snötäcke

Genom Skansbergets fornborg

Med nytt år och tom löparkalender måste man börja få till nya planer, dels måste det finns något där framme som peppar motivationen och sedan är det ju tyvärr så att för många populära lopp måste man hänga på låset om man skall hinna få en startplats.

Förra året fanns det bara ett enda stort mål i planeringen, Cape Wrath Ultra med 400 km och 8 dagar genom de Skotska högländer. Det blir inte så mycket fler lopp ett sådant år, det tär både på kroppen, plånboken och de semesterdagar som skall räcka till så mycket annat. Samtidigt älskar jag att ha riktigt utmanande mål som flyttar ribban uppåt en liten bit till, som är så där på gränsen att man inte vet om det faktiskt kommer att gå ändå in i mål. Numera gäller detta inte att sätta nya PB’n längre eller överhuvudtaget att springa max snabbt, utmaningen skall istället helst ligga i om man kan ta sig i mål eller inte, med både fysisk och mental utmaning.

Under hösten har det blivit lite begränsat med träningen, ena hälen har fortsatt att trilskas och motivationen har brustit lite. Kände att jag för 2019 skulle satsa på lite ”mindre” lopp för att få uppleva fler och gärna testa lite nya saker. I början av november satte jag mig framför datorn och surfade runt, plötsligt hade jag 3 anmälningar på plats i lopp som har funnits lite i bakhuvudet även tidigare. Alla 3 är inte förrän till hösten så det finns tid att bygga upp träningen och om det passar kan jag kanske göra någon impulsstart under våren. Det blir 3 helt olika lopp och utmanande på olika sätt.

Först ut är det Vertical K i Åre den 30 juli. För 5:e året kör man en vertikal kilometer från torget rätt upp på Skutan, 1000 hm rakt upp. Det är inget jag varit i närheten av att pröva som lopp, även om jag sprungit mycket i bergen och även om jag sprungit upp på Skutan förrut så har jag inte kört en ren Vertical K. Det blir en kul grej och jag kommer vara låååångt ifrån banrekordet som är på grymma 41:36.

Brant uppför i Åre     Foto: Fjällmaraton

Några veckor senare är det dags för andra Jämtländska berg. Den 24 augusti är det Bydalsfjällens Fjällmaraton. Ett lopp som jag sneglat på i flera år men som inte blivit av. 50 km i fjällen har blivit en ganska normal sträcka för mig i olika lopp under senare år, men här bjuds det på mycket mera spektakulär terräng för att vara i de svenska fjällen.

I Dromskåran Bydalsfjällen      Foto: Fjällmaraton

Till sist kommer årets ”ribba”, de andra två loppen blir jobbiga men om det inte är några skador eller så så skall det vara målgång på dessa, men den 2 november är det dags för ribban, lite bortom gränsen för vad man kanske klarar. Kullamannen Ultra, Sveriges utan tvekan tuffaste 100 miles lopp. Först 8 mil ”transportlöpning” utmed den vackra kusten och sedan börjar loppet på riktigt. 3 varv på en extremt tuff bana över Kullaberg. Det blir tredje året för den distansen i tävlingen och finisher rate är nedåt 25%, det säger en del. Jag har inte kört ett nonstopp 100 miles lopp på några år nu så vi får se vad det blir av detta, när ribban ligger och dallrar.

Utmanande Kullaberg     Foto: Kullamannen

 

Liknande inlägg by Bo Johansson

Liknande inlägg

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

X
X