Nu var det länge sen jag uppdaterade bloggen. Och jag börjar direkt med ett blogginlägg om ett kontroversiellt ämne där jag erkänner att jag inte innehar någon expertkunskap. En del kanske inte håller med mig i detta ämne men så får det gärna vara. Jag tycker det är intressant med faktorer som påverkar prestation och kön är ju en av dessa. De två främsta orsakerna till att män har ett högre VO2max än kvinnor är att de är större och har ett större hjärta och högre Hb. Sen finns ju även muskulära skillnader mellan män och kvinnor som leder till att män är överlägsna kvinnor i kraftgrenar. Testosteronnivåer är en av orsakerna till könsskillnader. Det är ett välkänt faktum att kvinnor har lägre testosteronnivåer än män, men också att kvinnor har olika höga testosteronnivåer och att kvinnor med höga testosteronvärden presterar väldigt bra i idrott.
Den senaste tiden har den här frågan aktualiserats då kvinnor med väldigt höga testosteronnivåer gjort väldigt bra ifrån sig i olika löpgrenar. Exempelvis Caster Semenya. Det finns andra fall också men Semenya är det mest kända och jag väljer därför att använda det som exempel. Hon förbjöds att tävla en tid och var tvungen att på medicinsk väg sänka nivåerna och hennes resultat gick därmed ned. Vilket ju inte är konstigt alls rent fysiologiskt. Sedan överklagades den här regeln till idrottens skiljedomstol 2015 av en indisk sprinter och beslutet revs upp.
Förra året togs ett beslut av IAAF (internationella friidrottsförbundet) att kvinnliga idrottare med hyperandrogenism (höga nivåer av manliga könshormon) av en viss nivå inte skulle få tävla på distanser mellan 400m och 1 mile om de inte sänke sina hormonivåer till minst 5 nmol/L. Normala nivåer för kvinnor ligger på 0.12 nmol/L till 1.79 nmol/L (men värden upp till ca 4,8 kan förekomma helt naturligt).
Det här beslutet baserades på att man via analyserade blodprovet sett att höga testesteronnivåer gav stora fördelar på dessa distanser. Det innebär inte att det inte finns fördelar med höga nivåer på ex 200m eller 5000m och speciellt inte extremt höga nivåer. Men denna ”studie” har också blivit hårt kritiserad. Regeln har ännu inte trätt i kraft, utan man väntar på att CAS ska ta upp frågan i mars och kanske går den aldrig igenom.
”I want to run naturally, the way I was born” sa Semenya nyligen. Och jag kan förstå henne. Jag har inte tillgång till hennes mediciniska journaler och de uppgifter jag har baseras helt och håller på det jag har läst mig till. Min förståelse är ändå att hennes testosteronivåer är så höga att de inte kan förekomma utan endogen produktion via inre manliga könsorgan (men det är inte bekräftat). Men även om testosteronproduktionen skulle vara lika hög som en man så är självklart testosteron inte den enda faktor som påverkar prestation. Det är oerhört komplext. Och vad hon har för kromosomsammansättning vet jag inte. Så kan man därmed säga att testosteronnivåer är ett faktum vi bara får acceptera likväl som att en del människor är anatomiskt eller fysiologiskt optimalt byggda för ex löpning el simning? Är det rättvist att hon och andra i liknande situation tävlar mot kvinnor med denna enorma fördel som hon har?
Jag tycker inte det, åtminstone inte i internationella mästerskap. Om vi nu väljer att dela upp tävlingar i en klass för män och en för kvinnor så måste det också finnas regler för vad som räknas som man och kvinna i dessa sammanhang. Men gränsdragningen är, som alltid, ytterst svår. I övriga sammanhang spelar det ju inte så stor roll om man är man eller kvinna, men inom tävlingsidrott och särskilt på seniornivå finns ju en tydlig uppdelning. Jag vet att många inte håller med mig och jag kan förstå det förhållningssättet också. Är man uppväxt som kvinna är man ju kvinna. Det är såklart fruktansvärt orättvist på sätt och vis att inte få tävla. Om det var min dotter eller min syster det gällde, skulle jag då vara av annan åsikt? Jag vet faktiskt inte. Men på något sätt kan det inte vara en mänsklig rättighet att tävla på elitnivå i VM och OS.
Den här frågan berör såklart också definitionen av biologiskt kön, vilket inte heller alltid är helt lätt.
Problemet med idrottare som klassificeras som ”intersex” (dvs där könsbestämning inte entydigt kan klassificeras som man eller kvinna) tycks dock inte vara utbrett på internationell nivå. Jag läste någonstans att en expert uppskattade att 5-10 friidrottare föll inom den kategorin vid OS i Rio 2016.
Det här är verkligen ingen lätt fråga. Vad tycker ni?
Utöver svårigheterna med intersex-idrottare så finns också de som byter kön. Det är tillåtet för en man som byter kön till kvinna att tävla som kvinna efter könsbyte om testosteronnivåerna är i nivå med kvinnor, vilket ändå intuitivt kan låta galet. Det här är helt eget ämne i sig vilket skulle kräva ytterligare ett blogginlägg för att gå in på djupet på… På min avdelning pågår en studie där man tittar på vad som händer med olika fysiologiska parametrar efter könsbyte och deltagarna följs i flera år. Min kollega Anna Wiik arbetar med denna superintressanta studie och det ska bli intressant att följa resultaten.
Nu hoppas jag på lite mer frekvent uppdatering av bloggen, vi får se hur det går med det :-)
