Helt ärligt, jag var nervös innan start. Orolig för höjdkurvorna och den tuffa banan. Men jag såg fram emot att få springa i nya skogar och på nya stigar och jag var övertygad om att det skulle bli ett vackert lopp.

Icebug Xperience Backyard Trail springs i skogarna i Jonsered, precis bakom Icebugs huvudkontor i gamla Jonsereds Fabriker, 16 eller 6 km. Visst var tillgången till fina lunch-löpningar en av anledningarna till att Icebug flyttade sin verksamhet just hit, men också att det är enkelt att ta sig hit miljövänligt både med tåg och buss från Göteborg. Höst-eventen brukar springas i ett naturreservat med fantastiska bokskogar och små sjöar men eftersom länsstyrelsen inte vill tillåta lopparrangemang mer än en gång per år i reservatet valde Icebug att lägga sitt vår-lopp på berget på andra sidan motorvägen. Från starten vid kontoret är det ca 185 höjdmeter under de första 3 kilometrarna upp på berget och det var de stigningarna som skrämde mig. (Vill du läsa om loppet i höstas finns min race report här.)

Innan start träffade jag David och Elisabeth från Trailrunning Sweden och fick berätta i deras live-sändning om mina förväntningar inför loppet. 16 kilometer av mycket uppför, mycket utför och långa spångar, sa jag. Höjdkurvorna hade jag studerat noga.

Jag träffade fler glada löpare i startområdet, sedan uppvärmning och dags för start, tjohooo! Min strategi var att ta det riktigt lugnt i de inledande backarna och det var visst fler än jag som tänkte så för vi var många som gick på led uppför stigningarna.

Efter de första tre kilometrarna böljade stigen genom vacker barrskog på Bohusleden, jag uppskattar verkligen den typen av löpning på mjuka mossiga stigar och efter 4 km kom den första vätskestationen. Som ett naturligt led i Icebugs klimatarbete hade vi löpare fått en ihopvikbar kåsa tillsammans med nummerlappen istället för att använda engångsprodukter, ett initiativ som jag uppskattar. Sedan fortsatte löpningen över våtmarker som inte var så särskilt våta och spångar över lätt leriga partier, det märks att det var längesedan det regnade ordentligt. Banan anslöt till Vildmarksleden som går mellan Skatås och Hindås och här kände jag igen mig, här har jag sprungit BUM, Borås Ultra Marathon. Det var roligt att förstå hur stigarna hänger samman och att jag kan ta mig ända till Jonsered springandes på stigar hemifrån Mölnlycke. Ett framtida långpass planerades en stund i huvudet.

Jag sprang mestadels ensam men kom ifatt flera löpare, hejade och pratade kort, kände efter om vi hade samma fart men tyckte att jag hade lite högre hastighet och kunde fortsätta själv. Att jag sprungit långsamt i början betalade sig nu, benen var pigga och jag njöt verkligen av löpningen! Jag kom till både en och två vätskestationer, vecklade ut kåsan för att ha den redo, några snabba klunkar och så vidare på stigen. Ljudet från motorvägen hördes allt närmare och banmarkeringarna ledde mig genom skogen över motorvägstunneln och vidare ner mot målet. Slingrande smala små stigar nedför berget och sedan den lilla asfaltsträckan in i mål!

Vilket härligt lopp och så bra att jag tog det lugnt i början. Jag blev aldrig jättetrött utan kunde njuta och ha roligt hela vägen. Tyvärr hade jag inte sällskap med någon annan löpare, det brukar förhöja upplevelsen att ha någon att prata med och dela erfarenheter med, men å andra sidan fick jag tid med mig själv och mina tankar. Kanske är det lättare att hålla sig till sin egen race plan när man inte distraheras av alltför trevligt sällskap.

Tack Icebug för ett väldigt fint lopp med mycket backar upp och ner och långa spångar! Mina skor Acceleritas 7 var utmärkta för det här underlaget och distansen, lätta och tighta på foten och med ett tryggt grepp i både mossa och lera.

Nästa lopp kommer redan på tisdag då Göteborgsvarvsveckan har dragit igång! Jag kommer att springa Trailvarvet, den nya bansträckningen med mer stig och branta berg som Team Nordic Trail arrangerar i samarbete med Göteborgsvarvet. Det kommer att bli så roligt, jag har provsprungit banan en gång (läs om det här) och jag vet att det kommer att vara ännu vackrare nu när löven slagit ut och blommor står i sin vårprakt.

Våren alltså, visst är det den finaste löparårstiden?!

Jag tror att jag säger samma sak många gånger om året, alltså är traillöpningen fantastisk under alla årstider!