Reflexlöpning är något alldeles extra som jag verkligen rekommenderar alla att testa. Jag är inte superbekväm med att sticka ut solo i en mörk skog men när det förra veckan vankades 2XU reflect run i Ursvik och jag fick sällskap av Tove så fanns inte mycket tvekan.

Vi var ett gäng på ca 10 personer som möttes upp för att springa reflexrundan tillsammans. Den utgörs av halva Ursvik Xtreme och trots att jag sprungit i Ursvik tidigare så har jag aldrig sprungit Xtremen. Perfekt att göra debut i mörkret med pannlampa.

Vi tuffade iväg i mörkret och jag var en aning spänd efter att ha haft en tung känsla i benen tidigare under veckan. Men det flöt på och jag kände mig pigg och glad. Första delen á ca 2 km går längs elljusspår innan det är dags att tugga i sig en av alla backar i pannlampans sken.

Det är en speciell känsla när man tar sig fram omgiven av mörker och det enda man ser är de andra löparna i gruppen och små små reflexer. Det finns inte en tanke på att det är träning man ägnar sig åt eftersom fullt fokus är på att hitta reflexer och ta sig fram i terrängen.

Terrängen i Xtremen är snällare än den som Enebybergs/Danderydsreflexen bjuder på men det är backigt och utmanande på annat sätt. Och det är kanske lite mer lagom med dryga 7 km en vardagskväll i mörkaste november.