Om en månad, helgen 12-14 januari, springs det för fullt i Sandsjöbackaterrängen söder om Göteborg. Under tre dagar ska hundratals löpare utmana sig på distanserna 12, 22, 25 (reflexbana), 30, 44 och 82 kilometer. Jag ska springa Sandsjöbacka Trail 82 km och i mitt huvud pågår en mental förberedelse för vad som ska komma.

82 kilometer tar lång tid för mig. Långsam löpning i många timmar och det blir viktigare än någonsin att hålla värme och jämn energinivå. Kollade snabbt med killarna på Umara att deras U-gel inte fryser förrän i -15. Det är också de som levererar sportdrycken till vätskestationerna, bra, då vet jag att min mage kommer att vara lugn. Funderar över isolerad vätskeslang så att drickan inte fryser. Just det råkade jag ut för under ett tidigare Sandsjöbackalopp då jag sprang helt utan egen sportdryck eftersom vätskan i slangen frös redan efter nån kilometer. Ha ryggan under jackan är ett smart tips, men räcker det under så lång tid som jag ska springa? Beror på kylan så klart.

Mina förberedelser förutom själva löpningen delar jag in i tre områden; banan, loppets delar och positiva tankar.

Förberedd på banan. Från Tjolöholms Slott i Halland till Slottsskogsvallen i Göteborg. Studerar bansträckning och höjdkurvor. Läser race reports. 2015 var första året man kunde springa denna distans, i januari går det alltså för 4:e året. Det har varit olika slags lopp beroende på vädret - regn och enormt lerigt något år, många minus och hård snö ett annat. Det är helt omöjligt att veta underlag och väderförhållanden tidigare än någon vecka innan loppet. Jag måste förbereda mig och testa olika kläder för olika temperaturer under löpträningar och vara trygg i att jag är van vid att springa i alla väder. Halvvägs ligger dropbagstationen där jag kan byta till torra kläder och fylla på med mat och dryck. Underlaget är mest stiglöpning men en hel del grus och lite asfalt. Den sista halvan har jag sprungit tidigare då den i stort är samma som 44 km-loppet, första halvan är okänd för mig. Till detta kommer drygt 1400 höjdmeter. Som ett Idre Fjällmaraton...

Dela upp loppet. Jag vill inte tänka på att jag ska springa över 8 mil, då blir jag jättenervös. Det känns så orimligt långt. Jag får lura min hjärna och istället tänka att jag ska springa flera delar, bocka av dem en efter en och vid varje ny start bara se fram till nästa station. Det är 25 km till den första vätskestationen i Iglakärr. Därefter 15 km till dropbagstationen i Lindome, den sträckan blir jobbig, men då är jag redan (?!) halvvägs. Sedan springer vi förbi tre stationer med ca 10 km mellan varje, till Kyrkbyn, Spårhaga och Sisjön, innan de sista 11 km genom Fässberg, Mölndalsravinen och över Änggårdsbergen. Det känns mentalt bra att de långa avsnitten är i början och att jag är som piggast där banan är ny för mig. Även om jag kommer att vara oändligt trött i slutet är det "bara" en mil i taget. Lura hjärnan. En vanlig löprunda. Lungt och fint.

Den här delen av förberedelsen är jag inte klar med än. Jag har läst tips på hur man kan ge de olika etapperna namn och innebörd för att lättare mentalt arbeta sig igenom dem. Återkommer om det.

Positiva tankar. När loppet sprangs för första gången för 4 år sedan tyckte jag att detta var en fantastisk utmaning. Så otroligt långt och en enorm prestation av alla som klarar av det. Jag har sedan dess tänkt att någon gång, någon gång, ska jag också starta där i mörkret på slottsbacken. Och NU är det dags! Det gör mig glad och spänd och när jag står tillsammans med de andra, antagligen mycket mer rutinerade löparna, kommer jag att vara sååå lycklig. Det är en positiv kraft. Sedan vet jag hur jobbigt det kommer att bli och kanske har jag inte vad som krävs för att nå målet, men jag ska verkligen göra allt för att stärka mig längs vägen. Eftersom det är med äventyrlig glädje jag startar har jag inga krav på tider eller hastigheter, det får ta den tid det tar och förhoppningsvis kommer jag att hinna innan reptiderna. Jag vet att jag är bra på att fylla på med energi och tänka uppmuntrande tankar, jag tycker om att dela upplevelsen med medlöpare och att få ge och ta emot ny kraft i de spontana samtalen längs stigarna. Jag kommer att ta hjälp av de alltid glada och uppmärksamma funktionärerna, de är solstrålar som värmer och hjälper i mörkret.

Skapar mentala bilder av vacker vinterskog och smala stigar. Hur nattens tunna is krasar under löpares fötter. Hur sportdryck, mat och gels regelbundet skickar ut ny kraft i ben och huvud. Föreställer mig målgången på en mörk Slottsskogsvall, upploppet längs en allé av marschaller. Efter minst 13 timmar. Känslan där. Den ska jag kämpa för.

En månad kvar tills jag får uppleva något jag drömt om länge. Under tiden firar vi tredje advent och lägger in slutspurten i julfixandet. Njuter överraskat i skogen av några dagar snö och sol. Löpningen alltså, en så viktig del av livet!