Jag vet inte riktigt hur det gick till men plötsligt har det slagit till en ordentlig simnojja.
Det började med veckan på Lost villa. 15 km simning på en vecka. Simningen släppte helt. Följde upp kommande veckor med ännu mer simning här hemma och träningar med Barebells inför Swimrun senare i sommar.
Jag och Sofia Demnert ska göra Stora Stöten i augusti och det ska bli super kul. Själva simningen på sprinten som vi ska göra är inte super lång och det känns just nu som att det kommer gå bra att simma där. Egentligen skulle jag inte behöva simma så himla mycket mer långa pass men det är något i mig som går igång på konstiga utmaningar.
Vi simmade 6 km i fredags, i mitt huvud funderar jag på hur det är att simma 10 km eller 15 eller 20 km ute. Undrar hur det kan kännas. Nyfiken på mer.
Det känns liksom okomplicerat att simma. Även om jag verkligen inte är något proffs utan en nybörjare så känns det avkopplande. Ibland lite för avkopplande så jag glömmer navigera och är påväg in i en sten eller upp på en kaj. Helt i mina egna tankar. Jag tror även att denna avslappning är bra för löpningen. Jag har nämligen inte ont längre. Jag kan springa utan ont, det är en sådan himla magiskt skön känsla!
Vips sa det så är jag även anmäld till simlopp både nu på söndag och senare i sommar. Det ska bli kul och jag gillar att vara helt nybörjare. Jag har ingen aning om hur det kommer vara att simma ett lopp. Jag kom på att jag anmälde mig till 4 km direkt i första loppet men det borde nog gå bra =)