Träningsmässigt så har jag haft ett av de sämre åren sedan jag började logga all min löpning och det trots att jag la ner en hel del pengar på coach fram till midsommar. Jag hade länge dåligt samvete över denna träningsmängd men börjar nu till slut släppa det och bara gilla läget. Accepterat den nya verkligheten med diverse dagispester, timmar på lekland vid dåligt väder och allt däremellan. Att hålla benhårt på en plan går sådär helt enkelt, jag har iaf blivit bra på att ändra mina planer :)

Transgrancanaria närmar sig och jag gör mitt bästa för att hinna i någon sort form och för att inte dra på mig något onödigt så har handbromsen legat i några veckor nu. Långa långpass i all ära men att direkt börja på längder man brukar springa känns dumt men nu har jag i några veckor fått ihop en stabil veckodos löpning och likaså långpassen så nu är det dags att släppa på den j”vla handbromsen.

De två senaste helgerna har jag sprungit på sörmlandsleden, kanske 5h totalt och allt i konstant regn. Folk får säga vad dom vill om hur underbar hösten är men jag tror att de människorna mest sitter inne och myser när det faktiskt är riktigt höstväder, för så underbart är inte regnet.
Som en räddare i nöden i höstrusket med knädjup lera och allt annat som hör till så fick jag en perfekt födelsedagspresent, som jag dessutom ögat in ett par veckor innan. Ett par Inov-8 Mudclaw 275 packades upp på morgonen och inom en timme var dom ute i skogen i harvade. Nu har jag än så länge alldeles för få mil i dom för ett ordentligt utlåtande men herre*vlar vilket grepp dom bjuder på. 8mm dubbar och jag får lite dåligt samvete gentemot stigen som får rivmärken när jag springer förbi. Men mer om dom en annan gång!