10 dagar och inte ett löpsteg.
Känner mig rätt duktig ändå som har hållit på mig och inte försökt springa ens. Idag vaknade jag utan hela huvudet fullt av slem och känner att jag äntligen är påväg tillbaka. Testade att tassa försiktigt ett par km, har lite svårt att hålla nere tempot och pulsen i lågpulspassen så jag tog med mig sällskap, dom fick gå och jag sprang -i 12 minuters tempo, det ni 😂😁
De löpfria dagarna har jag fyllt med fiske och tid i solen och skogen, försökt må gott och njuta av ledighet bara. Läst bloggar och spanat in olika traillopp som jag skulle kunna tänka mig att bege mig på, kom till insikt häromdagen att jag ska anmäla mig till några korta lopp först, så slipper det kännas så stort och övermäktigt.
Hade en plan om att köra 12 km på Idrefjällmara men kände att jag kommer att lägga för stor press på mig själv om jag gör det, så jag tänkte helt enkelt om och siktar på några kortare lopp först. Så får det bli ett längre när jag och min kropp är redo, på så sätt tänkte jag hålla mig hel oxå och slippa skador.
Brottas lite med mig själv och det här med tävling. Mitt mål med tävling är upplevelsen och inte själva tävlandet, ändå blir jag lite för prestationsinriktad och börjar kolla mina tider jämfört med andras m.m. Något som gör mig skitstressad och får mig att känna mig dålig när jag egentligen bara vill springa i skogen och må gott utan tider att jaga.
Tänker minsann ha klockan i ryggsäcken ett tag och sikta på kravlös feel-good löpning 😁👌
På återseende 😊👋