HeaderAD

1 500 mil. Trailinspiration från Spanien, Balkan, Portugallien och Spanien-igen.

Under det första kvartalet 2017 har jag hunnit köra över 1 500 mil. Jag har bestigit många berg och åkt ner igen på skidor. Jag har mött många fantastiska människor och sett en hel del platser, solnedgångar och -uppgångar. Men anledningen till att jag fått äran att skriva på just denna portal är ju i första hand min relation till, och fallenhet för, löpning. Därför kommer här en liten sammanfattning/recension av de bästa områden jag utforskat till fots sedan januari. Tanken är såklart att ni ska bli inspirerade att ta er dit, så fråga mig gärna efter närmre information och kontakter på respektive plats!

Montserrat, Katalonien, Spanien

Berget Montserrat, bara några mil utanför Barcelona, har en väldigt egendomlig form…

Efter vinterns första världscuphelg i skidalpinism kände jag ett stort behov att ta mig bort från bergen och snön. Ner i värmen för att torka kläder och springa någon runda medan mina medtävlande var fullt upptagna med förberedelser inför nästa helg och nästa världscup. Jag körde mot Barcelona och i stort sett av en slump hamnade jag i Montserrat. Ett berg och naturskyddsområde bara några mil nordväst om Barcelona. Berget har en mycket speciell form och det är värt att ta sig dit bara för att se det. Själv var jag där för att springa, så jag satte av mot en av de högsta punkterna för att se på utsikten samt runda hela området. Ett fantastiskt äventyr som jag inte ångrar en sekund, MEN. Stigarna på södra sidan av bergskammen är väldigt krokiga och tekniska, bitvis svåra att hitta. Och de leder som korsar kammen från nord till syd är väldigt branta, på gränsen till klättring. Träningspasset, som jag uppskattade skulle ta 2-2,5 timma, tog mig nästan 4. Och som vanligt gav jag mig iväg utan vätska. Med andra ord: området är verkligen att rekommendera, men planera ert besök lite mer noga än jag gjorde! I början av mars varje år ordnas ett lopp på dessa leder, kolla in Montserrat SkyRace. Loppet är lagt lite lättare än min runda, och från motsatta änden av bergskammen.

Monterrat-passet på Strava

Učka, Istrien, Kroatien

En bild från Učkas högsta punkt. Jaka Čuk, som står bakom mig i bilden, mötte jag dagen före då vi båda åkte skidor på Sloveniens högsta berg Triglav.

Tanken när jag lämnade Sverige inför vintern var att delta i den första skimo-världscupen och ”sen får vi se”. Efter detta följde några veckor av väldigt mycket ”vi får se” men till slut gav jag mig av på nya äventyr. Med siktet inställt på en halvmaraton i Kroatien gjorde jag några stopp i Italien, Österrike och Slovenien innan jag tog en liten löprunda upp över Učka. Ett berg med utsikt över stora delar av Istria-halvön och Adriatiska havet, Kroatiens kustlinje samt några av landets många öar. Utförslöpning i knädjup pudersnö var väl inte riktigt vad jag hade räknat med när jag drog på mig skorna, men det förgyllde bara upplevelsen. Även om mitt pass blev mycket trevligt skulle jag nog rekommendera andra delar av året för att komma dit och springa. Exempelvis Trail Running Sweden’s egen resa till just Istrien i oktober! Det finns många sätt att variera en runda på Učka, allt från start nere vid havet (1400 meter höjdskillnad!) till en timmes promenad upp och ner från besöksparkeringen. Dessutom finns det ett stort utbud av lopp i området, nästa lopp som passerar heter 100 miles of Istria och går redan till helgen, 7-8 april.

Učka-passet på Strava

Split Half Marathon, Kroatien

Målgång på Split Half Marathon, och nytt personbästa!

Nästa större löparupplevelse längs min väg kanske inte riktigt platsar i en trailblogg. Men det var ett mycket trevligt lopp med proffsig arrangör. Lite tuffare bana och annorlunda upplevelse mot ett traditionellt stadslopp. En del gick inne på en militärbas, en annan på de gamla löparbanorna runt stadens fotbollsarena, och sista (tuffaste) delen rundade halvön/parken Marjan. Om ni söker en löparresa för nästa vinter kan jag rekommendera att delta i just detta lopp. Räkna med att ni tappar några minuter mot en riktigt snabb halvmaraton-bana, och att klimatet är lite kallare än vad vi kanske förknippar med Kroatien. Men det finns väldigt många ställen att besöka på litet avstånd, och mycket av det är ännu vackrare på vintern än under högsäsong! Dessutom behöver du inte ens vara särskilt snabb för att bli bästa svensk i loppet 😉

Split Half Marathon på Strava

Lastovo, Kroatien

Vy från toppen av Hom, Lastovo, Kroatien.

Redan dagen efter halvmaran lurade jag ut mig själv på ett ”återhämtningspass” på ön Lastovo, som är den mest avlägsna i Kroatiens ö-paradis. Jag hade blivit medbjuden till ön i samband med helgens lopp, av Iva Hafner på Run Croatia. Ett företag som jobbar för att utveckla löpning, i terräng såväl som på gator, i hela landet. Iva och hennes bror är bra på engelska och alltid tillgängliga att hjälpa dig att göra just ditt löparäventyr i Kroatien så bra som möjligt! Hur som helst gav jag mig ut på ett litet ”återhämtningspass” över öns högsta berg, Hom, för att möta en vän i staden Ubli. Och sedan springa tillbaka dit jag började igen. På en asfaltsväg… Kanske inte mitt livs bästa beslut, men en otroligt fin miljö, och ett näst intill obligatoriskt stopp för den som vill utforska öarna längs Kroatiens kust!

Lastovo-passet på Strava

Algarve, Portugallien

Varför har inte jag någon tjej?

När man sitter på en pensionärscamping i södra Portugallien och ser ut som en blandning mellan Lasse Kongo och skelettet på Greveholm…

Efter Kroatien fortsatte jag mot Montenegro men vände snart ”hem” mot alperna efter att ha misslyckats med att ta mig in i landet vid gränsen mot Bosnien-Hercegovina. Nästan hela mars månad passerade utan någon ordentlig träning. Långa perioder med förhöjd vilopuls och lite egendomliga signaler från kroppen har nu avlösts av en förkylning som jag hoppas gå över före sista skimo-världscupen som äger rum i helgen. Desto fler mil har körts i bil, och jag har bland annat hunnit runda nästan hela Iberiska halvön. I veckan som gick gjorde jag ett kort studiebesök på en svensk löparcharter i Monte Gordo, Portugallien. Som ni kanske kan förstå efter att ha läst inlägget ända hit, är jag lite bortskämd med fina platser att springa på. Därför hade jag kanske lite för höga förväntningar på just Monte Gordo, dit tusentals löpare åker varje år för att få springa på varmare breddgrader. Utbudet av resor hit är stort, och för Er som söker en lite annorlunda charterresa är detta definitivt ett bra alternativ. Men personligen kommer jag lägga äventyrs-/upplevelsenivån betydligt högre den dag jag får äran att vara med och utforma en löparresa.

Ett av charter-passen på Strava

Nuet och framtiden

Vid världens ände (längst ut på lejonets haka) ges inte många andra alternativ än att vända hemåt. Var det nu ligger…

I skrivande stund är jag på väg norrut genom västra Spanien, med siktet inställt på Picos de Europa och sedan Donostia / San Sebastián. Här får jag nog tyvärr nöja mig med att se landskapet från bilen, tills förkylningen är ute ur kroppen och vilopulsen når normala nivåer. Därefter väntar ett lite längre stopp i vall d’Aran och förhoppningsvis en sista världscupstart innan jag styr norrut mot Sverige. Oftast brukar jag ha roligast på oplanerade tävlingar och äventyr. Men för att ha någon form av horisont på det kommande kvartalet är jag redan anmäld till Sundsvall Trail 4 juni. Idéer om ett utökat äventyr kring detta lopp har redan börjat växa fram i bakhuvudet. Om någon har förslag på lopp eller områden som jag bara MÅSTE besöka i juni, eller vill dela äventyret med mig, så tveka inte att höra av dig. Riktlinjer för äventyret blir förhoppningsvis Norrland, Nordnorge, Midnattssol etc. Men jag är öppen för förslag och ändringar.

Vi hörs om en kvart – fjorton da’r!

Liknande inlägg by Andreas Lundblad

Liknande inlägg

4 Kommentarer

      1. Björn Öberg

        Ser att du har som mål att träna mot VM i Orientering, då kanske man kan förvänta sig att se dig i startlistan på några Swedish League eller SM.

        Reply

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

X
X