Fascination.

Imorse satt jag här vid köksbordet och drack en kaffe, planen var att chilla några timmar i morgonrock (bara för att jag kan lixom) och sedan bege mig ut på en löptur. Kände mig stark och rätt pigg. Har gjort bra val när det gäller kosten och det gör ju sitt till på energin. Spanade på kartan efter en lämplig rutt att prova och bytte om. På med skorna, hundarna redo och iväg det bar.

Och jäklar vad tungt det var. Min känsla som stark och pigg var som helt bortblåst, första km brukar jag ta det lugnt för att värma upp men nu fick jag tom varva jogg och promenad. Att varva med promenad behöver iof inte vara dåligt men vart så förbryllad när jag hade känt mig så himla pigg.

Hur som, kom ut på stigen jag hade siktet inställt på, och vips var energin där. Hundarna fick vara lös och jag tassade helt plötsligt fram som på moln. Fascinerande det där, att skogen kan ge sådan energi.

Jag tänker att jag som ändå har ett gäng extra kilon att bära runt på, och halvtaskig kondition borde känna att väg/grusväg blir väldigt lätt att springa på och tycka det är kul. Men icke, väg i alla former dödar min energi och vilja att springa omedelbums. Medan skog och stig där det är som allra jobbigast att springa, där njuter jag till max.

Löpning i grupp.

Har funderat ett tag på att det skulle vara fint med sällskap på löpturerna ibland. Oftast trivs jag rätt bra själv, men det kan ju vara fint med någon som pushar en lite ibland med. Har funderat på TNT men då måste jag sitta och köra till Sundsvall, vilket känns lite drygt när jag sitter och pendlar dit till jobbet också. Men vips via en kontakt på facebook så hade jag fått nys om en grupp med en massa traillöpare här i stan, så ska försöka haka på dem någon gång, bara jag vågar mig ur trygghetens bubbla.

Vanligtvis är jag väldigt social och har lätt för att prata med människor. Men när det kommer till träning och löpning så blir jag mer reserverad. Får gärna lite prestationsångest, jämför mig med de allra bästa (snabbaste) och hatar att känna mig sämst. Men vill man så kan man, och jag vill, så det handlar bara om att ge mig själv en spark i arslet och masa mig iväg när tillfälle ges.