...dock på skidor denna gång.

Jag är så grymt nöjd, och mycket tacksam över Ellen och Johnny på pace on earth. Nej jag är inte sponsrad för att prata så gott om dem, men känner att jag verkligen lyckats ändra mitt tänk. Och väldigt mycket med hjälp av coachingprogrammet.

Draghundssport.

Ni som kollat in bloggen tidigare har säkerligen sett att jag har några hundar med mig på passen. Och den lilla svarta vid namn Promise är en draghundsblandning. Det är mitt andra stora intresse här i livet, att åka skidor bakom honom.

Idag var alltså första gången vi vågade oss ut på en tävling. Vi startade i motionsklass, något jag velat göra länge men inte riktigt vågat mig på. Tidigare har det känts så himla stort och jag har haft lite prestationsångest, tyckt att jag måste vara i toppform för att starta.

Men nu har jag fått en himla skön inställning till det här med prestation måste jag säga. Huvudsaken är ju att vi har kul, inte hur fort det gick eller vilken plats vi kom på. Och resultatet då? Jo vi kom sist. Men helt ärligt så gör det ingenting, för vi hade så himla kul. Skidorna gled mycket bättre än vad jag trodde och promise jobbade super fint. Han ville inte köra om ett spann med 2 hundar som vi hamnade bakom. Men vi låg helt enkelt kvar bakom dem och jag var tvärnöjd med att han jobbade på fint så länge vi låg där bakom iaf.

Supertaggad för att köra mer motionsklasser framöver så vi får lite mer vana av tävlingar, synd bara att säsongen är typ slut nu. Lågpuls vart det ju långt ifrån, jag skrattade fint när jag insåg att jag låg i pulszon 5 redan innan start. Tävlingsnerver är inte min starka sida.

Vecka 3 med Coachingprogrammet.

Veckan i övrigt har gått rätt så bra. Lite kämpigt att få till passen när man jobbar och pendlar så man är borta 13 timmar vissa dagar. Har ingen lunch på jobbet heller så jag kan inte få till ett lunchpass. Men har fått till de flesta passen och nuförtiden går jag inte längre med konstant träningsvärk i rumpan, så det känns ju fint. Mitt första dubbelpass sprang jag i måndags på min lediga dag. Och det var helt ljuvligt. Jag ville aldrig sluta springa, och det om något är väl ett kvitto på att man är på rätt spår.

Svårigheten tycker jag ligger i att hålla tiden på passen nere. I måndags tex så skulle jag springa 20 min och 40 min, men det slutade med 25 minuter och 60 minuter. Sjukt nöjd var jag dock.

Ser med skräckblandad förtjusning fram emot kommande vecka. Jobbar 6 dagar av 7 och ska få in både en hög löppass samt lite draghundsträning oxå. Men det ska bli kul, tur man inte är så mycket för soffhäng =)

Må fint alla fina. Hoppas eran söndag varit lika härlig som min.