HeaderAD

Tillräckligt långsamt för ett snabbt Varbergslopp 2.0

I morgon är det dags för årets upplaga av Varbergsloppet. Ett vanligt hederligt svenskt sommarstadslopp på 10 kilometer. Banan är dock lite tuffare än vad som kan väntas på den platta halländska västkusten. Definitiv inte en optimal bana för nytt personbästa, men ingenting är omöjligt! Här kommer min kortfattade version 2 av min guide till just Varbergsloppet.

Varbergsloppet har, som så många andra lopp, en lagtävling. Förra året blev den en väldigt tight kamp mellan min egen moderklubb OK Nackhe och Falkenberg Allstars (på bilden), där Allstars drog det längsta strået och slog oss med några sekunder. Sedan dess har jag hunnit byta klubb till just Falkenberg Allstars och det ska bli riktigt kul att se om OK Nackhe dyker upp och utmanar.

Första kilometern och kryssandet genom stadskärnan

Första kilometern tar oss ett varv runt Varbergs fästning. Platt och fullt av folk, så dra nytta av att omgivningarna automatiskt håller nere farten. Se till att första kilometern inte går snabbare än vad du tror att du kommer hålla i genomsnitt hela vägen till målet. Trots att marken är platt och benen är fulla av spring! Snart svänger banan tvärt vänster och den lilla backen upp mot Platsarna förbi Rantzauklippan efter 1,5 kilometer är faktiskt banans brantaste. Ett par tvära svängar tar oss in på Prästgatan, Kungsgatan, Kyrkogatan och vi har snart avverkat centrala Varberg. Redan på Kyrkogatan börjar den svaga uppförsbacke som kännetecknar banans första halva. Härifrån till Påskbergsskogen är snittlutningen visserligen inte mer än 1,5%, men just därför kan den vara extra förrädisk. Konstant uppförslöpning som i stort sätt ser helt platt ut kommer göra att kilometrarna går något långsammare än vi är vana vid och pulsen går upp. Så ta det lugnt! Du har mycket att vinna på att orka ”rulla” vidare andra halvan av banan!

Varbergsloppets första kilometer kan innebära trängsel. Dra nytta av det genom att låta omgivningen hålla nere tempot!

Påskbergsskogen

Efter ungefär tre kilometer når vi den svalkande Påskbergsskogen. Uppförsbacken fortsätter i stort sett genom hela skogen och sedan börjar utförslöpningen tillbaka ner mot havet med en tvär vänstersväng. Nyckeln i Påskbergsskogen är, precis som vägen dit, att ”våga tappa” lite fart hellre än att tappa energi. Efter 4.4 kilometer av loppet når vi banans högsta punkt, och den som har pigga ben därefter kan spara väldigt mycket energi på att rulla lätt tillbaka ner mot havet.

Sörse och backen ner mot Kurorten

Förra året skrev jag att det går lätt utför mot Kurorten, och att den som är pigg både kan tjäna tid och spara energi. Men med lite mer erfarenhet vill jag justera mitt uttalande. Genom bostadsområdet Sörse lutar banan lätt utför, och här finns tid att återhämta benen och få ner pulsen medan vi passerar femkilometersskylten och därmed halva banan. Men den sista delen av utförslöpan, ner mot Kurorten/Kusthotellet, kan kännas lite väl brant för att alla ska kunna springa avslappnat. Jag vidhåller att det är en chans att spara energi, men den som försöker kapa tid på denna sträcka kan lätt bränna sig och få en tuff resa tillbaka till målet.

Grusväg runt udden förbi Subbe fyr

Här hade jag själv min svagaste period under förra årets Varbergslopp. Vid kurorten tar banan en skarp vänstersväng in på cykelvägen mot Apelviken. Denna lutar först svagt uppför, sedan lätt utför, och svänger efter exakt 7 km av banan tvärt höger in på grusvägen runt udden vid Subbe fyr. Grusvägen är småkuperad och även om den största backen bara har en höjdskillnad på 5-10 meter så kan detta parti upplevas som väldigt krävande. Speciellt hos asfaltslöpare.

Från Kurorten till mål

Knappt två kilometer efter förra passeringen är det återigen dags att ta en tvär vänstersväng framför Kurorten/Kusthotellet. Med mindre än två kilometer kvar till mål kommer vi in på den asfalterade strandpromenaden och möts ganska snart av en lätt uppförsbacke som i detta läge kan uppfattas som en vägg. Lite som Varbergsloppets svar på Avenyn i Göteborgsvarvet. Fast kortare. Denna lilla kulle, 1.2 km från mål, är den sista tydliga höjdskillnaden i loppet. De som har disponerat loppet på ett bra sätt ska nu kunna göra loppets snabbaste kilometer in i mål. Förra året var jag INTE en av dem!

På väg ner från banans sista ”topp”, fast på ett annat lopp. Rentav uppvärmning om jag inte minns fel.

Vi hörs om en kvart – fjorton da’r!

/Andreas

Liknande inlägg by Andreas Lundblad

Liknande inlägg

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

X
X