Jag gillar att löpträna på egen hand. Allra helst i skogen där det bara är jag och naturen. Där kan jag gå in i min egen bubbla och njuta av omgivningarna samtidigt som jag bearbetar problem, hittar svaren på svåra frågor, planerar kommande projekt osv. Ensam i skogen är det jag och mina egna tankar, utan yttre påverkan av omvärlden.
Men någon gång emellanåt kan det vara bra att bryta mönstret och den gångna helgen var just ett sådant tillfälle. För två veckor sedan skapade jag (efter viss påtryckning) ett event i Facebookgruppen Lonesome Runners och bjöd in löparvänner och vänners vänner till att komma och njuta av några av mina favoritstigar i Åkulla bokskogar. Tidpunkten var satt till just den här helgen av tre anledningar. Det fick inte krocka med Göteborgsvarvet som är heligt för många löpare. Det skulle passa in i schemat med övriga livet. Och sist men inte minst så räknade jag med att bokskogen skulle stå i sin fulla prakt nu.
Och timingen kunde inte bli mer perfekt. Efter en vecka med strålande sol och värme hade skogen exploderat i sin grönska. Det gjorde heller inte saken sämre att den utlovade prognosen med 14 grader och moln i sista stund ändrades till 22 grader och klarblå himmel. Naturupplevelsen blir så mycket större vid fint väder och kontrasterna mellan trädens skira grönska och den blå himmelen förstärker alla intryck. Dessutom skulle dagen avslutas med en gemensam picknic på ängen med fin utsikt över en av sjöarna i området, så sol och värme var att föredra.
De flesta av deltagarna kände varandra sedan tidigare, medan några var helt nya bekantskaper. En del kände till varandra som profilbilder på nätet, men hade aldrig mötts i verkliga livet. Men det fantastiska med den här typen av tillsammanslöpning är att man kan springa med vem som helst och prata om vad som helst. Alla känner samhörighet med alla via den gemensamma passionen för traillöpning och kärleken till naturen. Oavsett om man känner varandra sedan länge eller träffas för första gången leder samtalen direkt in på kommande lopp, tidigare lopp, träningsmängd, hur man får ihop vardagspusslet för att kunna träna, tips på vackra miljöer för löpning osv. Vi delar samma intresse och delar gärna med oss av våra bästa tips.
Totalt var vi tretton löpare som lämnade Skärbäcks gård kl 10 i lördags för en första tur på drygt 11km. Upplägget var att vi skulle köra två olika rundor med samma utgångspunkt så att varje deltagare kunde välja om man skulle springa hela distansen eller om man ville kliva av eller på halvvägs. Fördelen med detta är också att alla kan fylla på med ny vätska och energi under rundan, extra betydelsefullt med +20 grader och gassande sol.
Flera av de tillresta deltagarna hade åkt ganska långt för att vara med (Hässleholm, Alingsås, Herrljunga, Vänersborg) så pressen att leverera fina rundor var ganska påtaglig. Men jag visste att jag hade rekat ganska grundligt och pusslat ihop några banor som jag själv tyckte om, så jag fick lita på att om jag gillar det så gör förhoppningsvis de andra likaså. Jag hade ju en dröm om magisk löpning genom den skira gröna bokskogen där solens strålar letar sig ner genom lövverken, växlat med trolsk granskog där varje mossklädd sten förvandlas till troll när fantasin får fritt spelrum. Det var den känslan jag så gärna ville dela med mig av till de andra. En känsla som är så svår att förmedla via ett foto och som jag ville att de skulle få uppleva själva. Och verkligheten nöjde sig inte med att efterlikna drömmen, den blev så oändligt mycket bättre!
Man VET att det är en bra runda när varje drickapaus och varje fotostopp drar ut på tiden för att insupa lite extra av atmosfären. Eller när hela skogen fylls av tjoande, skrattande, skuttande löpare som lekfullt hoppar över bäckar, tassar fram på slingrande stigar mellan blåbärsrisen, klafsar fram tjutande genom de blötare partierna eller med glädje kastar sig ut i obanad terräng och skojar om att det visst finns en stig under löven om man bara tittar tillräckligt noga. Eller när alla helt synkroniserat liksom stannar upp i sin löpning och bara flämtar till av beundran för vyerna de bjuds på. Man vet också att det är en bra runda när snittiden per kilometer landar på över 10 minuter, främst på grund av alla stopp för fotografering. Av vacker skog, av talande stenar, av långhåriga Highland Cattlekor, av glittrande sjöar, av löpare som får kramp efter 50 meter på asfalt…
Efter löpningen dukade vi upp en gemensam picknic med grillad korv, tomat & mozzarella, kanelbullar, chips, godis, frukt, chokladbollar, bubbeldricka (alkoholfri), kaffe, kakor osv. Det var otroligt härligt att sitta ute i solen och njuta av för mycket god mat med trevliga vänner. De flesta var lite lagom möra i benen efter löpningen och även där drogs det ut länge på tiden. Först när solen gick i moln på eftermiddagen började alla inse att det kanske var dags att sätta sig i bilarna och färdas hemåt igen.
Nöjda. Trötta. Mätta. Men framförallt lyckliga och nytankade med positiv energi!
Tack alla Lonesomes som var med, ni har gett mig ett härligt minne som jag kommer att leva länge på.
/Mikael Antonsson
Om någon vill springa i Åkullas bokskogar så kan jag varmt rekommendera Bocksten Trailrun som går av stapeln 30 juni med distanserna 5, 10, 22.5 och 45km. Läs mer på www.bockstentrailrun.se
Och för er som inte är med i Lonesome Runners säger jag bara – ansök nu!! Det är en fantastisk grupp, med nästan 19000 medlemmar, för oss som älskar löpning. En grupp där vi delar med oss av tips om lopp, träning, skador, resor, boende, osv. Det är en grupp där alla är lika peppande och stöttande mot varandra, oavsett om man är snabb, långsam, springer kort eller långt, på asfalt eller trail (fast vi vet ju såklart att trail är det rätta).
