Jag är kass på att inte träna. Kan såklart tycka att det är skönt att vila eller ta det lugnt men ofta blir jag rastlös.
Sedan mitten av december har jag tränat med fokus på volym och låg puls. Det har inneburit många pass både i löpning och simning. En utmaning i löpningen har varit att hålla ner pulsen och jag har fått hitta mitt sätt att göra det. Att springa och kolla pulsen har inte funkat eftersom det i sig har stressat mig. Så jag har sprungit på känsla och pulsen har då hållit sig hyfsat låg.
De senaste fyra veckorna har vi växlat över till fart för att förbereda oss inför ÖTILLÖ Hvar. Om det varit tufft att springa långsamt så är det inget mot att plötsligt chocka kroppen med fart. Satan i gatan. Efter de första passen var känslan mest bara konstig. Jag sprang för allt jag kunde men pulsen var lägre än någonsin. Hur var det ens möjligt!? Känslan var underlig och jag funderade på om jag borde vara glad för att pulsen var låg trots att jag tog i. Samtidigt var den så låg att jag övervägde om det var fel på klockan.
Bollade lite med coachen och han drog genast i handbromsen. Låg puls och hög ansträngning var visst ett dåligt tecken. Min kropp hade reagerat på träningen och behövde vila. Jag frågade vad jag skulle hitta på när jag inte fick träna på några dagar. Svaret var rätt och slätt "Det heter inte jag får inte träna. Det heter jag får vila."
Så jag fick träna på att tillåta mig själv att vila innan jag drog igång träningen igen. Nu när det är mer fart på passen så har jag även fått fler vilodagar inlagda i schemat. Det är nyttigt men jag kan fortfarande känna att det rycker i rastlösheten i mig när jag vilar vissa dagar. Men det sägs att man blir bra på det man tränar på.
Hur bra är du på att vila?