Förra veckan var det äntligen dags för oss deltagare i årets Adventure Academy att åka till Norge för examinationshelg, eller ”hell-week” som instruktörsteamet kallade det.
Informationen inför resan var rörig, och jag har sällan varit mer snurrig vid packningen inför någon resa förut. Kommer vi tälta på snö? Kommer vi kunna hitta ved? Kommer vi ha möjlighet att lämna packning någonstans? Frågorna var många. Svaren få. Jag fick tillslut bara släppa allt och tänka ”det ordnar sig, det kommer bli bra”. Det är svårt att bara hänga med, när man är van att planera och ha koll, att kunna lägga upp planer, hålla en struktur. Därför var det med fjärilar i magen jag tillslut stängde väskan och drog igen dörren bakom mig för att möta upp gruppen. Jag visste inte riktigt vad vi hade att förvänta oss, men jag misstänkte att det inte skulle bli en picknick i parken.
Och visst blev det tufft. Vi fick känna på hur kroppen reagerade både på sömn- och energibrist då vi första natten fick sömnen störd genom att med jämna mellanrum få genomföra den ena lustiga tävlingen än den andra och all mat och snacks – den tog instruktörsteamet ifrån oss redan innan vi satte oss i minibussarna.
Så hur går det att vara fysiskt aktiv hela dagarna utan mat och sömn? Ganska bra visar det sig. Jag missar i vanliga fall aldrig en måltid, och jag lämnar inte gärna huset på morgonen innan jag druckit en kopp kaffe. Jag hade mina dippar de där dagarna i Norge, det ska jag erkänna. Jag fick ordentlig huvudvärk första dagen och uttryckte att jag tyckte att det var onödigt och barnsligt att vi inte fick mer än kort och stötvis information och ingen mat under tiden. ”Informera oss! Ge oss mat!” tänkte jag ibland.
Men sedan gick det över. Jag bar ryggsäcken (som naturligtvis var på tok för tung eftersom jag hade dubbelt så mycket packning än vad jag behövde), skrattade tillsammans med de andra deltagarna och hade det bra. Jag kände mig till och med stark. Träningsvärken uteblev, mjölksyran kom aldrig, kroppen bara malde på. Så här i efterhand är jag glad att jag nu har vetskapen om hur jag reagerar utan mat och sömn. Jag är fascinerad och tacksam över att min kropp bär mig och låter mig uppleva det ena galna upptåget efter det andra.
Jag kommer sannolikt aldrig göra något liknande igen. Jag behöver min sömn och jag älskar att äta mat. Tränar gör jag helst då jag vet att jag har en bra energi- och vätskebalans, eftersom det blir så mycket roligare då. Och något annat skulle slita ut mig totalt. Jag vill inte slita ut mig. Jag vill växa med känslan av att jag orkar och kan. Många gånger under Norgevistelsen lovade jag mig själv att aldrig sluta ta hand om mig, att alltid se till att vara aktiv och tillräckligt stark för att kunna uppleva det magiska och fantastiska att med egen kraft färdas genom landskapet. När solen glittrade i vattnet när vi drog upp kajakerna efter att ha paddlat hela dagen kände jag mig euforisk. Norge är overkligt vackert!
En annan sak som var vacker var fiskarna som vi fick efter att ha varit utan mat i två och ett halvt dygn. Två präktiga laxar delades rättvist upp mellan oss deltagare. Bitarna kokade vi med salt och peppar och några enbärsskott. Laxen var det godaste vi ätit! Och sedan drack vi buljongen. Allt smakar bättre ute. Punkt!
Nu är det ett par dagar sedan vi kom hem, och jag har fortfarande massor av intryck att sortera. Puttade vi verkligen minibussen runt en parkering i Kristinehamn, utmanade reaktionsförmågan vid Eds kyrka, balanserade på en linje i Kongsberg, sköt luftpistol i Drammen, vandrade upp till en liten topp och sedan en till eftersom ledarna inte kunde enas om vilken vi skulle upp på, besteg Gaustatoppen i strålande sol och kastade snöboll på bergskammen? Det känns overkligt, men helt fantastiskt. Jag känner en sådan tacksamhet, en sådan kärlek, när jag tänker tillbaka på de där dagarna. Trots att vi var trötta och hungriga slutade vi aldrig att jobba tillsammans som grupp. Och till ledarteamet - jag förstår nu och allt är förlåtet. Bättre examinationshelg hade jag inte kunnat drömma om.
Trots att jag var slut på många sätt när jag kom hem, så kände jag mig ändå utvilad. Jag mår gott av att vara ute. Att uppleva lugnet på fjället. Att vakna i ett solvarmt tält. Att dricka iskallt vatten ur en fjällbäck.
Mer sådant tack!
