Just nu är jag mitt uppe i en fullt pågående tävlingssäsong. Orientering är det som är min huvudidrott och säkerligen kommer många av mina inlägg handla om mina upplevelser ute i skogen. Men också om hur min vardag som elitidrottare ser ut och jag hoppas kunna ta er med ut på några av mina fantastiska upplevelser jag får på vägen mot mina mål.
Att vara mitt uppe i en tävlingssäsong som orienterare innebär tävling i princip varje lördag och söndag från början av april och nästan tre månader framåt. Det blir mycket resande och tävlande på olika platser runt om i Sverige. Många häftiga upplevelser i skogarna och många mysiga boenden på små orter i vår avlånga land. En av många fantastiska saker med denna sport.
Men den här helgen valde jag att avstå från tävlandet. Inget lätt beslut då större delen av den svenska eliten i helgen åkte till Göteborg för att springa lång- och medeldistans och jag valde att stanna kvar hemma. Anledningen är den väntande världscuptävlingen jag har knappt en vecka framför mig och senare i vår även ett EM, det första stora internationella mästerskapet på seniornivå för mig. Det kräver sina förberedelser och i dem ingick nu en helg utan tävling. Inga resor, ingen total tömning av såväl fysiska som mentala krafter och ingen kall utomhusdusch. I stället en lugn och avkopplande helg ute i sommarstugan med skogen och havet inpå knuten. Dagen har ett mål, ett bra genomfört träningspass, resten avkoppling och göra sånt som fyller på energidepåerna inför en minst sagt tävlingsintensiv vår framöver.
Ännu en fördel med en tävlingsfri helg är att jag hann få de dagar med återhämtning från förra helgens tävlingar som behövdes innan jag kunde springa ett riktigt bra intervallpass igen. Härligt att få känna sig så där riktigt snabb och stark på ett intervallpass. Under vinterns grundträning känns det för det mesta mer eller mindre tungt på intervallpassen. Kroppen är nedtränad och formen långt bort i horisonten. Senda kommer tävlingssäsongen och med den förhoppningsvis även formkänslan. Men med tävlingar varje lördag och söndag blir det tufft att trycka in ytterligare ett fartpass under veckan och det är inte varje gång jag hinner bli helt återhämtad till det passet. Så det var skönt att få trycka på riktigt ordentligt på intervallerna i lördags och känna hur hela kroppen samarbetar och för mig framåt. Ganska kyligt och en lättare hagelskur under uppvärmningen men sedan en fantastiskt klar och frisk luft och mycket syre att fylla lungorna med. Känslan som infinner sig efter ett sådant pass är oslagbar. Tröttheten, nöjdheten, glädjen, lyckan.
Men nu kryper det redan i benen för att få tävla igen och fjärilarna i magen börjar fladdra till när tankarna då och då glider iväg till kommande lördags medeldistans i backarna utanför Polska Wroclaw och årets inledande världscuprunda.
Hoppas ni vill följa mig på min resa, ute i skogarna, på stigarna och här på Trailrunning Sweden. Välkomna!
