För ungefär 3 år sedan så sprang jag uteslutande med 0 mm drop på mina skor och älskade det, skador uteblev och jag kände att jag kunde springa längre distanser. Men så började jag springa med 3 mm drop och förbättrade mina tider på de tävlingar jag sprang på lite kortare distanser. Så de senaste tre åren har jag sprungit med 3 mm drop ända tills igår då jag fick hem ett par Vivobarefoot Trailfreak, en minimalistisk sko med 0 mm drop.

Jag kommer att återkomma med mer kring skomodellen när jag varit ute på några fler rundor men en liten reflektion kring resultatet av att springa med 0 mm drop igen är på sin plats. Man kan ju tänka sig att skillnaden mellan 0 mm och 3 mm inte är så stor men i ett löpsteg så gör det stor skillnad. Den mänskliga kroppen är ju byggd för att springa och vår fot är en fantastisk konstruktion. Med 26 ben, 33 leder och över 100 muskler är foten en avgörande del när det kommer till att stå, gå och springa. Vad vi ofta glömmer att träna våra fötter mer än att använda de till exempelvis löpning, det finns mängder med bra styrkeövningar för foten men det kommer jag återkomma till i inlägg längre fram.

Vad hände då på min runda? Jag var ute cirka en mil i skogen på några favoritstigar, i ett ganska högt tempo på teknisk stig. Det flöt på riktigt bra och jag kände en ökad närvaro i min löpning med en riktigt härlig kontakt med underlaget. Direkt efter rundan så kunde jag konstatera att min kropp hade gjort det den skulle med en ökning i stegfrekvens med 10 steg per minut vilket då blev 185 steg per minut.

Vår fots drop är 0 mm så då bör väl en sko också ha 0 mm drop? Jag fortsätter med 0 mm drop och satsar på att springa naturligt!

Inlägget Med 0 mm drop i skogen dök först upp på Traillöparen.