Det blir inte alltid som man tänkt, både i smått och stort. Förra söndagen åkte Kerstin med sina barn för en Springtime-vecka i Sälen. Själv slet jag i bankvalvet, hejochhå, låt skutan gå. Skissade på ett ultrapass på Bruksleden från Avesta söderut via Norberg och Fagersta till Skinnskatteberg. Pratade med Kerstin som undrade om jag inte skulle komma upp till Sälen istället. Kollade anslutningar. Jomen titta, det skulle ju funka finfint med att ta tåget efter jobbet från E-tuna till Sala, byte till Borlänge och så buss därifrån till Sälen. Det var bara att packa och fixa kattvakt. Yes, det var nästan två år sedan jag sist var i Sälen för en skön helgs upplevelselöpning tillsammans med Per-Arne och Anki. Var framme i Sälen och Lindvallen strax före tio på fredagkvällen. Packa upp, packa om och gå till sängs. Väderprognosen såg grymt lovande ut!
Lördagen 1 augusti, 45 km, 1800 hm och nio fjäll
Vaknade strax efter sex på lördag morgon. Klarblå himmel! Drog på mig löparstassen och åt frukost. Kerstin och barnen hade sitt Springtimeschema för dagen. För min del väntade en heldag bland Sälenfjällen utan en egentlig plan, vare sig bana eller distans. Hade bara en enkel karta med mig och hade egentligen bara två saker klara för mig: ta mig uppför Märta-Express-pisten och sedan norrut längs med Sälfjället. Resten fick ben och sinne bestämma. För att fatta mig kort höll jag en nordvästlig kurs och sprang längs små och bredare stigar över Köarskalsfjället och Östfjället sedan blev det obanat över Källfjället och Flatfjället. Hjärtat sjöng och det var så underbart härligt att få uppleva tystnaden på kalfjället. Tystnaden som hörs. Eller snarare, varje enstaka ljud blir så framträdande, allt från fåglars läten till brummande humlor. Hur många gånger per år får man möjlighet att uppleva denna undergörande tystnad? Nå, från Flatfjället sprang jag ned mot Tandådalen. Hade siktet inställt på Väggen, men ville inte springa väg så jag tog en avstickare upp mot Stor-Närfjället för att sedan droppa på välbekant stig ner mot Hundfjällstorget. Så otroligt öde. Som en spöklik by. Och snart var jag framme vid Väggen. Drygt två år sedan jag drog uppför väggen två gånger och som snabbast på 10:55. Spännande, vad skulle två års regelbunden backlöpning generera för tid denna gång, dock med 25 km fjällöpning i benen. Laddade i fem minuter innan jag tog sats och joggade uppför, fram till stenskravlet där det blev snabb gång ända upp till toppen. Klockan stannade på 8:48! Nytt storstilat PB och jag fick applåder från en familj på toppen och orden ”Härligt kämpat” från familjefadern. Stum i benen blev det en 10 minuterspaus i solen och ett välförtjänt ”helrör” clif blocks!
Efter skön vila i tystnaden bar det av över Hundfjället och välkänd teknisk stig. Hade memorerat bergen runt omkring, men hur stigarna gick nere i dalarna längs Västra och Östra Kalven hade jag ingen aning om. Sprang stigen genom Lindalen och sedan Kvilldalen mot Högfjället. Och från Högfjället upp till Storfjället. Följde ryggen tills jag kom i höjd med liftstationerna ovanför Lindvallen och tog då av och sprang obanat ner i de grunda dalarna över Mellanfjället till Sälfjället. Rundade av med en härligt lång och snabb utförslöpa under liftkorgarna till Märta Express. Firade dagen med en stor latte på Wayne´s. Kvällen bjöd sedan på mingel i Skilodgen och buffé på O´Learys som var en del av finalen på Springtimeveckan, som enligt Kerstin och killarna varit helt grym och fantastisk.
Söndagen 2 augusti, 19,5 km, 590 hm och Hemfjällstangen
Vaknade upp till strilande regn och låga grå moln. Vilken kontrast. Alla väder har sin speciella charm. Bara äta frukost, dra på hypersmocken över huvudet och ge sig ut. Uppför backen längs Märta Expressen igen. Väl uppe bar det av söderut mot Hemfjällstangen och regnet upphörde med ens. Men molnen fortsatte på låg höjd och bäddade in naturen i ett härligt dis. Tyst och rogivande. Det finns egentligen inte så mycket att säga om denna runda. Vemod i sinnet. Alla sagor har ett slut, men livet fortsätter. Hjärtat fortsätter att slå för stigarna utan slut. Bara att ta ett djupt andetag och vara tacksam för det som varit.
Next stop Padjelantaleden och Kungsleden vecka 34!
