Alla förberedelser inför bokens ankomst från tryckeriet den 15 april är klara och plötsligt är jag ledigt sysslolös, men knappast rådlös. Rulla tummar är inte min grej. Kerstin i Amsterdam med killarna. Vad att göra? Dum fråga! En heldag på Sörmlandsleden vore inte fel. Skulle vara spännande att kolla upp distansen på sträckan Järna/Mölnbo och Läggesta, utan mina tidigare avvikelser på lokala stigar. Lördag morgon. Tåg från Västerås till Stockholm. Strax innan ankomsten började funderingar på ett radikalt lappkast. Hm, vi ska ju springa en tvådagars nästa helg med start i Järna, övernattning på Lilla vasskärr och fortsättning till Malmköping dag två. Halvkassa kommunikationer från Läggesta på lördag eftermiddag. Bestämde mig för att istället ta tunnelbanan till Gullmarsplan och bussen därifrån till Nyfors och springa Sörmlandsleden och lokala stigar genom Tyresta nationalpark till Handen och sedan springa Hanvedenrundan, en nätt runda på lite mer än fem mil på fantastiska stigar.

Ska inte orera skriftligen utan fatta mig kort. Steg av bussen vid ändhållplatsen i Nyfors. Kylslaget och gråmulet. Jag valde ändå att köra kortbrallor och långärmad merino. Det är vår och jag är obstinat. Gav mig av på etapp 3:s grymt fina stigar. Stannade till vid Wättingeströmmen i hopp att få se någon kvardröjande strömstare. Döm om min förvåning när hela fyra strömstarar fanns på plats och visade upp sig fint! Vilken härlig start på dagen. Det hade uppenbarligen strömmat in en del tidiga vårfåglar de senaste dagarna då det var gott om rödhakar, tal- och rödvingetrast, både lockande och sjungande. I övrigt hördes sjungande talgoxar, bofinkar, starar och koltrastar om vartannat.

Jag fortsatte på min färd och efter drygt sex kilometer och efter kallkällan lämnade jag Sörmlandsleden och fortsatte jag på en lokal smal stig in i hjärtat av Tyresta nationalpark. Det fick bli rundan på stig och obanat via Långsjön och Stensjön, genom brandområdet sedan vidare på Bylsjöslingan för att slutligen komma ut på leden igen ett par kilometer innan Tyresta by. Stigen och de stiglösa partierna inne nationalparken är närmast obeskrivbara. Stannade till titt som tätt för att njuta av tystnaden och den fantastiska skogen med mossa och luftig gammal tallskog där man verkligen ser långt genom skogen. Och är allt bara så härligt orört, med torrakor, fallna träd, stubbar och mossiga stenar. Bara jag och skogen och fåglarna. Njöt av hela tre sjungande trädlärkor. Dess sång och dess väsen som alltid gör mig så otroligt glad i hela kroppen! Njöt av den stiglösa terrängen mellan Trehörningen och branterna vid södra Långsjön. Sprang med andakt genom brandområdet trädkyrkogård. Väl i Tyresta by blev det en given fika innan jag fortsatte på etapp 4 till Handen. Etapp 4 måste vara den grisigaste etappen och den med de sämsta – och faktiskt farliga – spängerna på hela leden. Och mitt i skogen och i en krök runt en bergsklack var jag nära att krocka med en annan löpare: Jonas Möllare i coolaste dödskalledressen! Gav upp ett glädjetjut! Vi har inte setts eller träffats sedan Dragon’s Back Race förra sommaren. Så det blev en kvart med gött snack om livet och löpningen innan vi fortsatte åt varsitt håll.

Väl i Rudans friluftsområde var det bara att svänga in på leden genom motionsspårområdet. Leden borde märkas upp bättre i detta gytter av spår och jag vet många som springer fel eller inte ens hittar på leden åt rätt håll. Det var härligt att få springa på Hanvedens fantastiska stigar igen. Tekniska med mycket hällmarker. När jag kom till Långsjön för att ta den gamla sträckningen blev jag positivt överraskad. Verkar som föreningen Sörmlandsleden och etappansvarig hörsammat önskemålen att göra den gamla dragningen till ordinarie del av leden. De tidigare orangea trianglarna var nu ersatta med rundslingemarkeringar och ny stolpar med pilar hade satts upp. Bra jobbat! Njöt av stigarna genom naturen som bjuder på ren och pur vildmarkskänsla. Vid Tornbergsmossen huserade ett ståtligt tranpar. Skogarna ekade av korpars läten medan kungsfåglar och tofsmesar klättrande runt i tallkronorna som små möss. Passerade härliga Tornberget och dess vidsträckta hällmarker, Pradiset och vattenpåfyllning och snart slöt sig öglan av leden vid Långsjöns strand och färdan gick nu tillbaka till Handen. Tröttheten började sätta in efter 45 km på tekniska stigar. Tankerna började vandra och då är det bara en tidsfråga innan det händer, ja, att man snubblar och faller, så även denna gång! Gjorde en fin glidlandning. Problemet var bara det att jag gjorde det mot en klipphäll. Skrapade sönder tröjan och vänster armbåge. Nå, bara blodvite och svidande bortskrapad hud. Det läker. Rullade vidare mot Rudan med gott humör, trots vurpan. Sammantaget en underbar dag på Södertörns finaste stigar genom härligt vacker natur. Vad mer kan man begära?! Tog pendeln till stan och avslutade med en latte och en läcker kladdkaka på centralen i väntan på tåget till Västerås och Taco-dukat middagsbord.

Avslutar som vanligt med ett gäng bilder och lördagens rutt genom Södertörn.