Klockan ringer, det är dags att kliva upp. 01.30 lyser på displayen och jag trycker instinktivt på snooze….. Men vänta lite, hjärnan kommer ikapp och nu är det ju faktiskt dags för mig att klä på mig och samla ihop mina prylar för att bege mig till bussen som ska ta mig till starten för Ultravasan 90.

Efter att ha plockat ihop min frukost som jag tänkt äta på bussen och tagit med mig drop bag och väska för överdragskläderna så går jag hemifrån och promenerar ner mot platsen där bussarna väntar. Jag känner ett lugn i kroppen, allt är förberett och planerat. Från ombyten till energiintag och min mentala bild av loppet.

Bussarna fylls fort upp, några sätter sig för att sova lite till, andra sitter och småpratar, jag sätter mig och äter macka, yoghurt, ägg, kaffe och en flaska Tailwind Nutrition. Känner mig laddad och stark. Jag vet att min kropp är tålig och att jag kan jobba på ganska långa perioder med ganska lite energi, mina energidepåer är överfulla och jag längtar till start.

Strax innan starten

Startområdet i Sälen ger till en början en lite öde känsla då jag kom dit med den andra bussen men snabbt blir vi flera och stämningen ökar, dessutom träffar jag nu en del löparvänner och en löpare som jag coachar. Han ska göra sin första ultra och kommer göra en imponerande insats.

Startfållan öppnas och fylls succesivt med löpare i ett lugnt och behagligt tempo. Det är så skönt med ultralopp där starthetsen som jag tycker kan upplevas på många kortare lopp uteblir, även om jag där och då känner mig som en slädhund som bara vill dra iväg.

Det seedade elitfältet fylls på framför oss andra med löpare som kommer springa riktigt fort och så börjar nedräkningen. 5, 4, 3, 2, 1, 0. Vi är iväg och benen flyger iväg. Skönt att vara igång! Ganska så fort hittar jag mitt tempo och då ligger jag jämsides med min coaching klient, kul att redan från start kunna snacka lite om livet och om löpningen och om dagens förväntningar.

Upp till Smågan låg jag på i ett skönt 5.03 tempo och allt kändes toppen, där fyllde jag raskt min flaska med vatten och drog i en påse Tailwind Nutrition. Min energiplan bestod till stor del av att per mil dricka en flaska vatten med Tailwind Nutrition och då det var vätskekontroll var femte kilometer så var det inga problem att hålla koll på det.

Efter Smågan till Mångsbodarna sänktes tempot något till 5.13 tempo men fortfarande stark i kroppen och mellan Mångsbodarna och Risberg gick det i 5.32 tempo. Risberg till Evertsberg gick något tyngre i ett 5.48 tempo. Väl i Evertsberg så hade jag planerat för ett litet stopp med byte av tröja och skor samt för lite extra energiintag. Undrar vad magen tänker när det plötsligt dimper ner kaffe, blåbärssoppa, cola, chips, en halv pannkaka och lite vatten?! Det var skönt att få på sig en torr tröja och att byta från Icebug Acceleritas5 till Icebug Anima4 på fötterna. Accelleritas5 är en ren terrängsko utan dämpning och efter Evertsberg väntade mer skogsväg så då kändes det skönt med lite dämpning under fötterna.

Mellan Evertsberg och Oxberg hamnade kilometertiden på låga 6.58, delvis för att stoppet i Evertsberg landade på dryga kvarten men även för att det började kännas i benen. Samma sak mellan Oxberg och Hökberg där tempot sjunkit till 7.02 tempo, det var lite tungt i benen men mest var det dålig disciplin då jag hade tillåtet mig själv att börja gå även om det inte fanns någon brantare uppförsbacke. Efter Hökberg och fram till Eldris så tog jag kommandot över det mentala och lyckades åtminstone hålla i tempot och få upp farten lite lite lite grann till 7 tempo. Och mellan Eldris och mål kunde jag ligga på i 06.22 tempo, kändes då mycket bättre i kroppen även om jag då det var ca en mil kvar till mål fick en märklig känsla i höger sko. Stortånageln beslöt sig nämligen för att lämna stortån mitt i ett löpsteg, det gjorde inte så värst ont det var mer att konstatera att den nog hade släppt.

Mot slutet av loppet så insåg jag att jag skulle kunna nå mitt mål även om jag skulle bli tvungen att gå, prestationsmedaljen och en tid under 9 timmar och 30 minuter var i stort sett klart. Med den känslan i kroppen och en lös stortånagel så lyckades jag alltså öka farten och lägga på en liten spurt in i mål. Sluttiden för mig blev 09.09.32 och mitt mål var uppnått!

Prestationsmedalj och finishertröja.

Hur gick det då för min coaching klient? Jo, han gick i mål på lite drygt 8 timmar och 25 minuter! En riktigt grym prestation! Och då ska tilläggas att han slog i tån så pass illa så den förmodligen sprack och det efter bara 17km. Vilken kämpe!

Tack till alla medlöpare och hela Vasaloppsorganisationen för ett riktigt fint lopp med felfri service runtomkring! Nästa år så planerar jag att springa en annan ultra som krockar med Ultravasan, annars hade jag anmält mig igen och kanske tränat lite mer för att komma under nio timmar. Ärligt talat så har jag inte kört så långa långpass, tror det längsta i somras var på 23km. Men då jag även cyklar, yogar, styrketränar och är allmänt aktiv i min vardag så känner jag inte att det behövs så många långpass för mig. Åtminstone inte på distanser upp till 100km. Men det är klart, jag skulle nog kunna springa snabbare hela vägen med mer mil i benen.

Här har ni delar av min Ultravasa, komprimerad till 3 minuter:

Och mitt Suunto-move:

Inlägget Ultravasan 90 – Racereport dök först upp på Traillöparen.